Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 CECILIA WENDEL
Gösta var oemotståndligt söt med sina
kopparröda lockar och mörka ögon och
när han ändtligen försvunnit i trappan
vid sin välklädda mammas hand, flög
Beda med lätt sinne in i
barnkammaren för att få hänge sig åt sitt bref.
Hon njöt det långsamt och glans
tändes i hennes ögon. Fabian
Halvorsen tog genom dessa skrifna ord ett
nytt grepp om hennes darrande
flickhjärta. I värmen af hans manligt heta
kärlek lefde hon först sitt verkliga lif.
Inför honom blef hennes ungdom, som
för alla andra betydde endast beroende
och okunnighet, rikedom, inför
honom lyfte henne hennes oskuld och
oerfarenhet till en tron, där hon med
strålande blick lät sig tillbedjas af en,
som pröfvat något af lifvet. Och i
gengäld gaf hon hela sig själf, gaf utan
att veta, hur mycket det var värdt, sin
oberörda ungdom med omisstänksam
hängifvenhet åt honom att förvalta den
eller sköfla den, endast hon i hans
egenmäktiga kärlek fick känna sig
lefva, betyda något, vara till och vara
sorglös. Ty för dessa båda försvann
ännu allt yttre, hans svaga ekonomiska
ställning och allt det prat hans ofta
retsamt öfvermodiga hållning gent
emot andra samt först och sist detta
något, som kallas att ha ”ett
stormigt förflutet” framkallade. När han
tryckte hennes mjuka lilla gestalt intill
sig, då log hon af lycka öfver att han
ville ha henne — hon som gick och
gjorde sysslor hos fru Ström! — och
han fylldes af åtrå och vördnad för
denna unga kropp och sjä!, som räckte
sig emot honom, ren och frisk, af
kärlek till dessa kloka, klara ögon,
hvarmed hon såg in i hans, endast
väntande på att han skulle låta dem
spegla det lifvets allvar och mening,
som skulle komma af ett samlif mellan
dem båda.
— — — "”Min blomma, jag kysser
dina små starka händer och din lilla
dumma näsa, du är allt för mig och
utan dig vore jag intet. Du barn, som
är hela mitt lif! Jag känner din mjuka
kind under min hand och kysser dig.’”
Med brännande kinder läste hon
dessa slutord, för henne var det inte
tänkbart att någon någonsin kunnat
eller skulle kunna skrifva sådana bref
som han. Och hon stoppade det åter
i sin ficka för att bära det där, tills
det aflöstes af ett nytt.
Så såg hon på klockan. O! Den
var tre, hon måste lägga fram allt hvad
fru Ström skulle ha för att klä sig till
middagen hos advokat Lebruns kl.
fem. Och själf fick hon väl passa på
att bränna håret på gasen, om inte
Netta var alltför sur. Hon var bjuden
med och när Kurt nu kom hem från
skolan hvilken minut som helst fick
Beda inte mycken frid till sin egen
toalett.
Men — inte kunde väl Fabian ha
varit i Stockholm ”?
TREDJE KAPITLET.
Det skulle alltså bli middag hos
Lebruns, det sedvanliga firandet af
advokaten Torsten Lebruns födelsedag,
hvilken i år var den trettioåttonde i
ordningen.
Två jungfrur gingo och dukade,
familjens ordinarie i svart klänning och
hvitt förkläde — en uniform som fru
Lebrun i hemlighet var ganska stolt
öfver — och en f. d. jungfru, nu gift,
som för tillfället hjälpte till. Salen var
modärn och ljus, med
hemslöjdsgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
