- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
71

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ADVOKATENS UMGANGE 71

kan tillåta sig en del under skyddet af
att vara familjeflicka ...”

”Förskona mig från dina
Uppsalaminnen är du snäll, Torsten! Och för
resten är det riktigt fult af er två, gamla
stadiga karlar, att gå och tala ondt om
en ung flicka, fy!”

"Ondt? Söta vän, vi sa inte ett
ord ... Hon är pigg för resten, flickan.
Nu ringer det. Maud, skynda dig, en
kyss innan de komma!”

Han drog henne intill sig och kysste
henne.

”Var inte ledsen på mig!” bad han
och Maud log, skamsen mot sin vilja
öfver sin ovänlighet nyss.

Vice häradshöfding West — han
afskydde den nymodiga advokattiteln —
och hans mor voro de första. Fru West
var en liten, hvithårig, rödkindad dam,
allas favorit och afgudad af sin son.
Omedelbart efter dem kom
grosshandlare Gunerius Blad, en s. k. toujour
karl med säker affärsblick. Matsalen
var snart uppfylld af det behagliga
sorl, som uppstår, när välsituerade
människor, som stå på samma nivå med
hvarann, sitta och äta vid ett svenskt
middagsbord. Helan och halfvan hade
tagits, man var till och med så gamla
bekanta, att de af damerna, som ville
vara med, inte behöfde krusa och
förställa sig. Det var nu inte mer än två,
som begagnade sig af privilegiet,
fröken Jeanna Bloch, en liflig dam med
en hy, som började bli en smula robust
och med det högröstadt lediga
umgängessätt gent emot herrar, somliga
själfförsörjande damer få, när de
kunna blicka tillbaka på minst ett
decennium af själfständighet och frimodiga
inkast på diskussionsmöten.

På andra sidan om advokaten satt
fru van Rech, hvilkens mörka ögon

blixtrade mot det liksom gråpudrade
håret i den festliga belysningen från
kronan. Hennes dotter Magda hade i
början inte sin vanliga hurtiga
munterhet. Häradshöfding West hade så
demonstrativt stelt besvarat hennes glada
erinran om deras sammanstötning på
gatan häromdagen, att hon bet sig i
läppen af harm.

”Kan jag inte lära mig vara mera
stilla i sättet! tänkte hon. ”Men för
resten,’ slöt hon trotsigt sin
själfförebråelse, ”det är inte finare af en så
korrekt ämbetsman, gudbevars, att vara
ohöflig mot en dam. Hur kan en så
rar mamma få ett sådant träbeläte till
son !

Ett ståtligt ” träbeläte” var han i
alla fall, det såg Magda och därför
sved det kanske litet.

Beda var bjuden ”som medlem af
familjen” hos fru Ström, men någon
kavaljer hade hon inte kunnat få. Och
där hon satt, höfligt leende, med
ögonen ännu matta efter scenen på
förmiddagen, fann hon sällskap för sig
ensam och lycka i den allmänna glada
samvaron, där hon var den minst
uppmärksammade, i att tänka på Fabian,
och om och om igen låta sig genomilas
af de ord hon bar på sig —
öfverflyttade till gåbortsklänningens
pompadour. Att lämna henne så åt sitt öde
och sin illa sedda förlofning var nu
inte så taktiskt klokt.

Fröken Blochs stämma hördes
plötsligt onödigt hög:

”Nej, vet ni hvad, notarien Edberg
anser inte att kvinnorna ska ha
rösträtt! Finns det någon vid bordet som
delar hans åsikt, jag bara frågar?’”

Docenten Balle klämde långsamt in
monockeln i ögonvrån — han hade
mod att gå med en sådan tingest
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free