Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE 73
Reeh säkerligen, ” sade han. ” Tillåt
mig dricka för den senaste.”
"Den senaste?” Det var Magdas
mor, som såg frågande ut.
”Jag menar bara den som upptar
frökens tid längst fram på dagen —
ju senare på dagen bevisar desto fler
patienter, får man väl säga.”
”Ja, Magda har verkligen en major,
som vrickat armen, och dit fått hon gå
klockan åtta hvar fredag, men det är
bara på fredagarna, andra dagar är
det tidigare. Och Magda skall inte
förta sig i sina unga år.”
”Nej, ” sade fru West, ”tids nog får
man sträfva. Magda är som en
vår
bäck — eller vet ni hvad Kristian en
gång liknat henne vid?”
Häradshöfdingen lystrade — hvad
hade han sagt månntro? .
”Jo, du sade en gång att Magda
erinrade dig om en fras ur en saga,
som Dbitit sig fast i ditt, och väl för
resten allas våra minnen. Det var
sagan om de sju dvärgarna med
den unga drottningen som satt och
sydde vid fönstret. Då stack hon sig
med nålen och en droppe blod föll i
snön på fönsterblecket och drottningen
önskade sig då ett barn, röd som blod,
hvit som snö, med hår så svart som
ebenholts .’’
”"Ha, ha, ja, vet tant, den här
tagelmanen kunde drottningens barn ha fått
hellre än jag,” skrattade Magda och
skakade de tunga hårmassorna. Men
hennes läppar darrade så att hon måste
bita ihop tänderna. ” När jag masserar
riktigt med kläm lossnar hela peruken
usch! och jag får sluta midt i för att
köra in nålarna bättre.’”
Man log åt det oförvillade
backfischöfvermod hon ännu hade kvar och
fru West gaf henne en lätt slängkyss.
”Gudskelof — för
barn !”
Men häradshöfdingen rynkade
pannan — mamma var då öfverseende in
absurdum! Hvilken skillnad på Magda
och fru Ströms tysta lilla hjälpreda —
och till sin rodnande öfverraskning fick
Beda en stund senare en högtidlig skål
af advokat Lebruns kompanjon.
Samtalet hade glidit in på kapitlet
fördomar, facklan hade slungats af
fröken Bloch, som inte lagt sitt nederlag
nyss hårdt på sinnet. Docenten Balle
fyrade af en paradox som vanligt:
"Fördomen är nödvändig för oss,
det är fördomen som ger oss känslan
af hemortsrätt på jorden! Fördomen
kommer mig att känna öfverlägsenhet
och medlidande mot mina
medmänniskor, d. v. s. låta mig själf framstå
i den behagligaste dagern. Vi skydda
oss mot talet om kinesens urgamla
kultur och japanens intelligens genom att
rynka på näsan åt hans odör — medan
vi själfva med god smak äta
surströmming och den bekanta gorgonzolan —
”Som kunde gå för sig själf, ja,”
ropade fru Ström. ”Men parfym då,
Balle, hvad säger ni om parfym?”
Beda log stilla för sig själf, hon
kände i cigarrettröken den
karakteristiska starka puderdoft, fru Ström alltid
förde med sig. För resten var hon
totalt kritiklös för sin moderliga väns
osminkade munterhet och kiknande
skrattsalvor, som exploderade
isynnerhet vid grosshandlar Blads speciella
anekdoter. När fru Ström skålade med
henne eller med sin hvita hand kastade
till henne en klase drufvor tvärs öfver
bordet : ”At goda saker du, lilla Beda,
medan du kan få!” endast nickade hon
tacksamt. Hon ägde i sanning
hemligheten af hängifvenhet, lilla Beda.
din ungdom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
