Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE - 75
fru van Reeh, som grep ämnet med
tacksamhet för att öfverskyla dotterns
häftighet. ”Vi ha ju varit så mycket
på resor och Magda har ju tillbragt sin
barndom i Frankrike, under långa tider
på hotell och pensionat, då min man
var ute på långturer, så det är inte
underligt att hon inte har någon verklig
hemkänsla i blodet, tyvärr,” slöt hon
med en suck.
Det var så sällan fru van Reeh
rörde vid sitt äktenskap och sitt
”vandrarelif’’, som hon kallade det, att
Magda alltid kände ett stygn för hvar
gång och nu blef hon långsamt blek.
Man lämnade henne i fred och till
allmän lättnad drog grosshandlare Blad
tryggt och säfligt åt sig
uppmärksamheten.
”Min värderade vän West fällde
ordet ”andliga värden’, som om man
hade full rätt att förutsätta både
klädsnobberi och annat hos dem som inte
ha privilegium på att vara andens
arbetare, hos den som kort och godt
kallas brackan. Jag är den enda
brackan i sällskapet och känner mig stolt
att representera handeln bland sköna
damer, lagvrängare och en murfvel,
skål, Edberg, du fuskar ju litet i
tidningarna ibland ?”
”Det medges att vi lite hvar ha
dumma öknamn på yrken som vi inte
känna :till, men det är inte så illa
menadt!”” inföll fru Maud
öfverskylande. ”Kan någon t. ex. säga mig
hvarför apotekare alltid få spela löjliga
figurer i lustspel? Och hvarför äro vi
så personliga i kväll? Det är ju en
riktig ofridens anda öfver bordet. Och
det på Torstens födelsedag. Ska vi inte
skåla med våra kära ”’lagvrängare ?”
Fru Maud sände en varm blixt
tvärsöfver till sin man, medan alla skålade.
Hon ångrade plötsligt sin kyla på
eftermiddagen, det var bara lynneselakhet,
Torsten var alltid fin och rar. Och hon
var nyckfull och stygg.
Och vid kaffet rådde den
behagligaste stämning, som säkert utgick från
värdparet. Notarien Edberg satt och
blef rörd i ett soffhörn när han tänkte
på, hur bra Torsten hade det och
Torsten själf strålade öfver sin cigarr, han
sade ja och amen till allt hvad fröken
Bloch förfäktade.
”Röker ni inte, fru Maud?”
Docenten Balle räckte henne sitt
etui, som doftade af ryssläder.
”Nej tack, ” svarade hon litet kort.
”Är ni ond på mig?”
Han talade så lågt att ingen annan
kunde höra det.
”Nej för all del, hvarför skulle jag
vara det? Jag har öfverhufvudtaget
inte tänkt på er den sista kvarten,”
skrattade fru Maud.
”"Jag har alltså misshagat er ?” Han
stod tätt framför henne, lång och rak.
Fru Maud uppfångade i detsamma att
Gunerius Blad iakttog dem med sitt
vanliga indolenta leende och kände sig
irriterad. Balle var ju helt enkelt
taktlös! Och som om hon glömt
docentens närvaro vände hon honom ryggen
och gick och satte sig på karmen till
mannens stol.
”Jag har inte fått tala med dig på
ett par timmar,’ sade hon och strök
lätt kinden mot hans hår.
Han klappade henne på knät.
”Är du sömnig, liten?” frågade
han vänligt och blåste med välbehag
ut ett rökmoln. ” Ska du inte gå och
lägga dig tidigt — ser du, vi tänkte gå
ned på Kronprinsen ett slag, det tycks
bli uppbrott nu. Balle, följer du med ?’’
Fru Maud bet sig i läppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
