- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
76

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76 CECILIA WENDEL

”Gör som du vill, kära vän,” sade
hon kort och reste sig från sin
förtroliga plats, som med ens tycktes
henne löjlig.

Alla hade plötsligt beslutat att gå,
man tog godnatt och surrade och
pratade, fru Maud lyste sina gäster ut i
farstun, och besvarade inte den
slängkyss mannen sände henne från trappan.

När hon kom in gick hon och
småstökade en stund under växande
missstämning med sig själf och alla. Hon
tömde cigarrkoppar, satte ihop glas och
koppar och bar ut, öppnade fönstren.
Så gick hon in till sig. Hon stannade
framför spegeln, först utan tankar. Men
sedan fångades hennes intresse af
spegelbilden, hon böjde sig närmare den.
Hur hade hon tagit sig ut i kväll? Åjo,
hon var inte illa, hon fick aldrig för
hög färg vid sådana här tillställningar
och det var något rankt och smidigt
öfver hela uppenbarelsen — det kunde
hon se själf. Hon tog upp
handspegeln och granskade ansiktet. Blicken
vidgades — var det verkligen så eller
var det trötthet? Under ögonen voro
linjer, riktiga kråkfötter. Dem hade
hon inte sett förut. Hon gjorde några

svaga grimaser, log, drog upp
ögonbrynen. De linjer, som skapades häraf
gingo inte alldeles ut, när ansiktet blef
allvarligt igen. Det var så, det tjänade
ingenting till att söka förneka det.

”Jag måste akta mig,” tänkte hon.
"Inga tårar framför allt.”

Och ändå var det just tårar som
stockade sig i halsen, allting var så
tomt och meningslöst. Här stod hon nu
ensam — hon svalde ett par gånger
och det steg upp i henne en vrede, som
hon hängaf sig åt med ett slags
njutning, fast innerst inne stod själfkritiken
på vakt.

”Det bryr jag mig inte om,’” tänkte
hon. ”Jag har velat närma mig Torsten
i kväll och så går han. Det är nästan
dumt, dumt,” tänkte hon hårdt.

Och så mötte hon sin spegelbild
igen och gjorde en kastning med
hufvudet.

”Säg, Venus, säg,
är det skick och fason” — — —

gnolade hon högt. Tills den kväfvande
känslan i halsen var borta och hon
kunde somna med tillfredsställelsen att

inte ha fällt en tår.
(Forts.)



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free