- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
111

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



JÄRNVÄGSRESAN.

EN EPISOD ar HJALMAR BERGMAN.

Mien långa linjen af silfvergrå
k popplar drar förbi. Jag ser
G fältens fruktträd
sammanbundna af vinrankor, buktande
girlander, som minna om guldsmedsarbeten,
om sockerskålar från empiren.
Popplarna äro magra som skelett, höga,
allvarliga, risande tanken, som vill syssla
med sockerskålar och vinskördefest.
Jag bor i en kupé för fyra och har
till sällskap en polsk jude, tysktalande.
Han tycks vara en ganska bildad man
och har reda på en massa saker. Han
talar om kvinnorna, som vi se skörda
vin ute på fälten. Han säger, att de
aldrig äta annat än pannkaka. Det
fördärfvar så småningom deras figur,
påstår han, men bevarar hyn mjuk och
ren. Han är oerhördt kunnig i allt,
som rör fruntimmer, min jude. Det är
hans första specialitet. Hans andra
specialitet är järnvägar. Han har en
originell idé: han påstår, att Italiens
järnvägar ingalunda äro de sämsta i
världen. Men just som han fäller detta
djärfva yttrande, ger vårt lokomotiv till
ett förtviflans skri. Och vi rusa in i
en tunnel. När vi lyckligen passerat
tunneln, gör min jude en grimas och
säger, att han icke väntat sig ett dylikt



ec2y GOOgle

skrik af ett italienskt tåg. Ju mer
civiliseradt ett land är, desto mindre skriker
dess tåg, säger han. Serbiens lokomotiv
t. ex. skria som grisar under knifven,
under det att Tysklands endast kvida
nästan ohörbart.

Jag döljer mitt anlete i mina händer
och frågar försiktigt, om han varit i
Sverige. Det har han icke, och jag
blottar åter mitt anlete.

Åtskilliga yttranden röja för mig det
faktum, att min jude är en ganska
materialistiskt sinnad man. Häröfver
känner jag mig en smula upprörd, jag
känner mig fientligt stämd, jag vill reta
honom. Jag säger bland annat:

”Ni måste dock medgifva, att era
älskade järnvägar äro dödande
prosaiska. De må vara dåliga eller goda,
resornas poesi ha de dock för alltid
förstört.”

Han småler ironiskt medlidsamt
och säger :
Nå så? Kan ni då säga mig,

hvarför poeter resa på järnväg?
Hvarför taga de inte häst och vagn? Ingen
hindrar dem ?”

Jag blir honom svaret skyldig. Jag
vänder tillbaka till mitt utsiktshörn.
Jag ser de stränga gamla popplarna
hot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free