Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄRNVÄGSRESAN
glida förbi fönstret. Främlingen
springer upp, han frågar på tyska:
"Hvar är vi nu?”
Juden och jag anstränga våra ögon
men kunna icke upptäcka något namn.
Då säger främlingen:
”"Det gör också detsamma.”
Han bultar på dörren, som öppnas.
I ett nu har han kysst flickan på
kinden, bugat för oss och ut! Milde —
en så’n underlig passagerare! Tänker
han inte komma tillbaka? Nehej.
Dörren slås igen, tåget går. Flickan sitter
orörlig och smågråter.
Ett sådant mysterium! Omöjligt att
kartlägga detta okända land. Tänk,
karlen hade inte ens den allra lilla
minsta handväska med sig!
Nej nu, min kära jude, nu har jag
bjudit dig på cigarr, och nu ska du
minsann få öfversätta. Jag kastar mig
öfver till hans sida. ”Nå?” Han
småler och hviskar i mitt öra: ” Det är
anarkister.”” — ”Hvad sa de?” —
”Det vet jag inte, de talte spanska.” —
”Förstår ni inte spanska då ?” — ” Nej,
men jag kan godt förstå, att de äro
anarkister. Hvarför skulle han annars
bära sig åt på det där viset? Han
öfvertalade henne att mörda VWVictor
Emanuel.”
Nå, men det är upprörande – den
snälle lille Victor Emanuel! Hvarför?
Kanske min reskamrat misstar sig?
Men han som polsk jude bör ju vara
sakkunnig i så’nt där.
Med en rysning vänder jag mig
mot denna mordgiriga unga kvinna.
Hon ligger framstupa på soffan och
gråter. Hon gråter vildt. Detta börjar
bli ängsligt, obehagligt. Jag vänder mig
mot juden. Denne säger med mild men
fast röst (på franska) :
"”Madame, ni måste lugna er.”
117
Å så hon snyftar! Juden lägger sin
hand lätt på hennes skuldra och
upprepar än mildare sina ord. . l
Då reser hon sig häftigt och ropar
på bruten franska:
”Fördöme mig,
otäcka mössa!”
Hon lutar sig nu åt andra sidan
och gråter och gråter —
Juden och jag veta hvarken ut eller
in. Återigen sitta vi där och gapa och
gapa. Så småningom ser jag dock, hur
en tanke växer till klarhet i hans sinne.
Han knäpper sin rock. Han böjer :’sig
fram emot mig och hviskar:
”Var på er vakt! Det är en
internationell tjufliga. Hon vill råna oss.”
O denne misantrop! Är det på det
sättet en kvinna bär sig åt, när hon
vill råna? Börjar hon med att vara
ohöflig mot sina offer? Ja, jag är ju
inte vidare hemma i konsten, men det
skulle jag väl knappast vilja tro. För
resten kan ett barn förstå, att jag icke
bär några rikedomar på mig. Med
juden är det en annan sak. Hans
bröstficka ser bra nog fet ut.
Ja, ja försiktighet —
Å så hon gråter! Men kan man då
inte göra någonting för henne? Hon
må vara anarkist eller rånmördare eller
hvad som helst — men detta blir ju
outhärdligt.
”Tala till henne ” säger jag åt
juden, som kan franska bättre än jag. —
Men han lägger armarna öfver bröstet
och skakar på hufvudet.
Flickan reser sig. Judens ögon leta
tydligen efter en nödbroms. Jag fingrar
i fickan på en ytterligt oskyldig
pennknif. Tåget saktar farten. — ”Hon
tänker stiga af,” hviskar jag. — ”Om
hon det ville göra!” hviskar juden.
Tåget stannar. Flickan stiger ur.
om jag tagit er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
