- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
127

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JORDBAÄFNINGAR











Jordskalfslinjerna på Ischia.

bildningen af de förstörda husen därstädes
kan tjäna såsom en illustration till huru
jordbäfningen nu farit fram öfver Messina
och Reggio.

Vi kunna afsluta denna förteckning,
som naturligtvis är mycket ofullständig,
med omnämnande af de stora jordbäfningar,
som inträffade den 27 februari 1887 i
Ligurien utefter Rivieran, de mycket starka
skalfven inom hela östra Sicilien 1893,
hvilka nådde sin höjdpunkt den 10 augusti,
och slutligen jordbäfningen i Calabrien den
8 september 1905, hvilken ända tills nu
ansågs vara den starkaste som inträffat
efter 1783. Åtta månader därefter hade
Vesuvius sitt stora utbrott, som betecknas
såsom det största inom de tre sista
århundradena.

Jordbäfningar i Sverige.

Ända in i senaste tid hade den
mänskliga fantasien ett vidt spelrum för
förklaringen af orsakerna till jordbäfningar.
Sedan man öfvervunnit de rent mytiska
eller öfvernaturliga förklaringssätt, som vi
återfinna i äldre tiders föreställningar,
blef det efter framställningen af den
KantLaplaceska teorien om jordens utveckling
från ett gasformigt till ett glödflytande


127

klot, som småningom genom afkylningen
betäcktes med ett fast skal, naturligast
att förklara samtliga jordbäfningar vara
alstrade af vulkaniska orsaker (»den inre
glödande massans reaktion mot
jordskorpan»), i all synnerhet som de
starkaste jordbäfningarna förekommo inom de
på vulkaner (»jordens säkerhetsventiler»)
rikaste trakterna på jorden. Vid ett mera
ingående studium af frågan har man
emellertid i våra dagar- kommit till det
resultat, att på långt när icke de flesta
jordbäfningar äro att tillskrifva de rent
vulkaniska krafterna, utan att orsaken till
ett stort antal af dem är en helt annan.

Enligt de nu gällande teorierna skiljer
man mellan vulkaniska jordbäfningar och
dislokations- — eller tektoniska bäfningar.
Till dessa båda hufvudslag komma vidare
som en mindre grupp, som vi här endast
behöfva omnämna, de s. k.
instörtningsbäfningarna. De första stå, såsom i det
föregående blifvit framhållet, i samband
med vulkanerna och pläga i sin starkaste
form vanligen föregå och efterfölja de
vulkaniska utbrotten. Dylika jordbäfningar
kunna dock ofta träffa trakter belägna på
ganska stort afstånd från verksamma
vulkaner. Som exempel på dessa behöfva vi
blott återföra i tankarna hvad vi i det
föregående inhämtat om de italienska
jordbäfningarna. Här föreligger ju ett
jordbäfningsområde, som icke allenast
omfattar hela Italien, utan äfven
Medelbafsländerna rundt om, sträckande sig öfver
Alperna in på kontinenten, särskildt till
det österrikiska området. Men här finnas
endast Vesuvius, Etna, de Lipariska öarna
samt Santorinområdet vid Grekland såsom
ännu verksamma vulkaner, medan en hel
del andra äro utslocknade, om tillfälligt
eller för alltid blir förbehållet framtiden
att lära känna.

Bland sådana »utslocknade»
vulkanrader kunna nämnas områdena i Auvergne
samt Siebengebirge och Laacher See vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free