Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 E. SVE
Rhen; och icke böra därvid förglömmas
våra rätt ansenliga basaltkullar i Skåne
med deras ännu väl bibehållna
vulkanutseende och basaltens vackra pelarformiga
afsöndring,
såsom =<:illustrationen visar.
Basalt vid Rallate i Skåne.
A ndesitbergarten vid Dellensjöarna i
Helsingland är också af äldre vulkanisk natur
och bergarten visar likaledes pelarformig,
dock mera oregelbundna afsöndringsformer.
Andesit vid Dellensjöarna i Helsingland.
Under de närmaste årtiondena har inom
geologien den vetenskapliga åsikten allt mera
utbredt sig och befästats, att den
sammandragning af jordskorpan, som är en följd
af jordklotets småningom försiggående
afkylning, varit upphofvet till våra största
berg. Genom denna sammandragning
uppstå i jordskorpan spänningar, som alltefter
sin styrka åstadkomma veckningar,
sönderbristningar och förskjutningar inom
densamma. Huru obetydliga dessa
förändringar inom vårt jordklot under en kortare
tid, t. ex. en mansålder eller ett sekel,
än kunna vara, så hafva de dock under
tidernas lopp bevisligen åstadkommit
så
DMARK
dana omgestaltningar som bildningen af
Himalaja, Alperna, Karpaterna, de
skandinaviska bergryggarna och öfver hufvud
alla större berg på jorden. Denna
»bergbildning» fortgår oafbrutet äfven i vår tid
och samma spänningar som i äldre tider .
existera fortfarande inom hela vår
berggrund.
Då den genom sammandragningen och
gidotrycket alstrade spänningen blir så
stark, att elasticitetsgränsen inom
bergmassan öfverskrides, uppstå sprickor inom
denna, och härvid samt genom de sättningar
eller »förkastningar», som ofta samtidigt
med sprickbildningen försiggå, uppkomma
skakningar inom berggrunden. <Dessa
skakningar äro just de s. k. tektoniska
jordbäfningarna — eller —
dislokationsbäfningarna.
Strängt taget höra äfven de vulkaniska
skalfven och utbrotten till de tektoniska
företeelserna, då vi finna jordklotets stora
vulkanrader, särskildt rundt om Stilla
hafvet ställda i närheten af oceanens största
djup, där storartade dislokationer under
de gångna geologiska tiderna försiggått,
men för den föreliggande framställningen
kan det vara skäl att skilja på båda.
k
Samtliga våra svenska jordskalf höra
utan tvifvel till dislokationsbäfningarna.
Vi skola nu något ingå på en redogörelse
för dessa och för de med dem
hufvudsakligen förknippade fenomenen.
Den första jordbäfning i Sverige,
hvarom någon anteckning veterligen finnes, är
en »terremotus» som timade 1073 och
sträckte sig öfver hela Skåne. Vidare
finner man anteckningar om tre jordskalf
under medeltiden, nämligen åren 1174,
1199 och 1497. Det sista af dessa tyckes
hafva varit särskildt starkt. Från
1600och 1700-talen finnas mera utförliga
berättelser om sådana företeelser. Den 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
