Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
linjerna. Den 22 april 1894 inträffade
ett af de för Skåne karaktäristiska
jordskalfven, som förnämligast träffade dess
sydöstra del samt närmast angränsande
trakter af Blekinge. Lund och Trelleborg
voro de västligaste orterna, där det gaf
sig tillkänna. Hela området, inom
hvilket det kändes, utgjorde 73 kvadratmil.
Jordskalfvet följde de starkt utpräglade
förkastningslinjerna, som gå i NV—
SO. De första och starkaste stötarna
träffade silurbildningarna i trakten af
Löfvestad, SV om Andrarum. Det sträckte
sig vidare öfver kritområdena och de
mellanliggande = silurbildningarna inom
södra och östra Skåne. Därjämte hade
urberget mellan siluren och Kristianstads
kritområde känning däraf med
fortplantning äfven inom urberget norr och
nordost om Kristianstad.
& & x
Seismologien och seismograferna.
Med det inlägg, som Suess, enligt hvad
ofvan omnämnts, gjorde år 1872, kan man
säga, att den moderna seismologien såg
dagen. Förut hade alla seismiska
företeelser hänförts till »vulkanismen » såsom
den enda urkällan. Nu trädde den
tektoniska seismologien fram och har
särskildt under de båda sista årtiondena
utvecklat sig till en själfständig vetenskap.
I Japan bildades 1892, särskildt med
anledning af den året förut inträffade
förödande jordbäfningen därstädes, den nu
ryktbara Earthquake Investigation
Committee. Sedermera hafva
jordskalfskommitteer — bildats i England, Österrike,
Italien, Ryssland och Amerika; och år
1903 trädde det Internationella
Seismologiska Sällskapet i verksamhet med sitt
hufvudsäte i Strassburg.
E. SVEDMARK
En ny epok i seismologiens historia
inträdde, då professor Rebeur-Paschvwitz,
Merseburg, år 1894 konstruerade den första
pendelseismografen, som gjorde det möjligt
att iakttaga jordbäfningar på ställen
belägna läångt på andra sidan jordklotet,
hvarigenom på en gång öppnades ett nytt
och vidtgående fält för de seismologiska
studierna ”
Den enklaste formen för en seismograf
är en vertikal pendel med en spets, som
ritar in rörelsen på en underliggande platta.
Om nu pendeln kunde vara sväfvande i
luften nära jordytan utan att vara fästad
vid densamma, skulle problemet att
registrera jordskakningen vara af enkel natur.’
Men den af Archimedes sökta fasta punkten
utom jorden är fortfarande svår att finna.
Astronomerna äga sådana punkter i
stjärnorna och de hafva ofta blifvit varskodda om
en jordbäfning genom de plötsligt inträffade
rubbningarna af stjärnor, på hvilka de för
ögonblicket gjorde observationer. Man har
därför föreslagit att konstruera en »absolut
seismograf» genom att först rikta ett
teleskop på polstjärnan och sedan
fastcementera hela instrumentet i denna
ställning. Men äfven denna metod är vid
närmare betraktande icke heller »absolut».
Emellertid hafva seismograferna under
de sista åren på alla möjliga sätt
förbättrats och omkonstruerats af sådana
auktoriteter som Rebeur-Eblert, Wiechert,
Milne, Omori, Vicentini, Agamemnone
m. fl. De nu använda seismograferna äro
af två slag, vertikalpendlarna och
horisontalpendlarna. Vidstående figurer visa dessa
båda slag. Såsom icke särskildt
intresserande läsarna uteslutas här beskrifningar
på konstruktionen.
Wiecherts seismografer hafva genom
nya förbättringar konstruerats så, att de
blott uppteckna jordbäfningarnas verkliga
förlopp, därigenom att den svängande
” Den första apparaten för iakttagande af jordskalf — en pendel i en ihålig metallkula —
konstruerades år 136 f. Kr. af den kinesiske vetenskapsmannen Chi-o cho.
i Europa uppfanns år 1703 af abbé Haute-Feuille.
Det första »seismoskop»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
