Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 CECILIA
till Kurt och började småpratande ta af
honom. ”Har ni kommit hem till Netta
nu, raringar — vill ni ha skorpa med
smör, innan i lägger er? Ja, skynda
er in och hälsa på mamma först och
kom ut till Netta sen.’”
Gudskelof, var hon så hygeglig i
dag!
Beda gick in och hälsade, tackade
fru Maud för sist och slog sig ned en
stund medan barnen åto en extra
kvällsvard.
”Så friska rosor ni har på kinden,
fröken, ” sade fröken Bloch med
hög: röstad afund. ”Men litet mer hull
skulle inte skada er.”
”’Ja, än så länge hör Beda till de
magra nöten,’” skrattade fru Ström.
”’Men jag tycker hon är söt, jag” —
hon räckte ut sin hvita hand och drog
Beda till sig. ”Hvar har du hållit hus
hela eftermiddagen? Var barnen
mycket bråkiga och svåra att få i väg?”
”Nej, ”” mumlade Beda med
skyldig min.
O må mamma tro, att alla hade
gått, ” skrek Gösta från salen, där han
" satt vid ett mjölkglas. ”Vi var alldeles
ensamma och tant sa, att hon inte
visste hvad hon skulle ta sig till med
oss. Och vi fick äpplen och...”
”Men kära, hade de andra gått så
tidigt?” fru Ström hade ett grundligt
intresse för sina barn.
"Nej, dom gick klockan åtta och
när Beda kom var klockan half nio,’”
svarade Göstas gälla, sanningskära
röst, ”för det såg jag själf!”
”Ja seså, skynda dig nu!
säng bara!”
”Beda hade nog inte roligt hos
oss, ” sade fru Lebrun vänligt för att
få i gång ett samtal förbi det farliga
skäret. ”Vi borde ha bjudit ett par
Fort i
WENDEL
unga herrar också, men min man har
så få bekanta under sin egen
värdighets gräns,” tillade hon leende.
”Å pytt, notarien Edberg måtte väl
räcka åt ett par unga flickor,’” afgjorde
fröken Bloch. ”Och docenten Balle,
det är väl en stilig karl, eller hur,
fröken ?”
”Jo-o,” svarade Beda. ”Han ser
nog vådligt bra ut, men — men jag
tycker inte att en herre som har
monokel skall säga farsgubben!.”
”Ha ha ha, sa han det? Ja, det
har du ganska rätt i,” sade fru Ström,
”det uttrycket är ju inte så öfver sig
mondänt ...”
”"Be-da!” skrek det från
barnkammaren och Beda flög dit.
”Hon har ju en viss blick, flickan, ”
sade fröken Jeanna och såg efter henne.
”TJag trodde annars att hon var litet
dum. ” .
”Nej, visst inte! Hon går i
drömmar, det är alltihop, hon har inte
vaknat än och så är hon alldeles fången
i sin olycksaliga förlofning, stackars
liten. Men när hon får lefva med litet
blir hon säkert bra. Nu är hon litet
ointreserad och barnen kan jag just inte
säga att hon särskildt tar sig an..-.”
”Nå, men det kan man knappt
begära. I den åldern bryr flickor sig mer
om manfolk.”
""Beda bryr sig åtminstone inte om
mer än ett, hon är totalt oförmögen
att tala med herrar, för henne finns
bara en.”
”Och den är en ynkedom förstås ?”
”Nja, jag vet ine det. Dåliga
affärer lär han ha, men det har ju de
flesta unga män. Jag tycker inte illa
om honom, om han bara inte gör Beda
något ondt, för det är hon för god
till: Det är alla unga flickor för
goda till. ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
