Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Det var om jakter, seglingar och affärer
och allt slags skoj. Mälaren passerade
revy med holmar och slott och städer.
Bröderna kände hvarje grund och
hvarje strömdrag i sin gamla sjö.
Badade man vid en viss punkt af
Björkfjärden var det kallt som fan, för där
slog det upp källor på sjöbottnen.
Bockholmssund var ett förbannadt hål att
segla igenom. Stadskällarna i de många
små städerna diskuterades med
godmodigt öfverseende för provinsens
ofullkomligheter. Man visste precis hur alla
herrgårdarna voro intecknade och hvad
skogarna voro värda. Man råkade i
ett trefligt gräl om konstruktionen på
Gripsholms vindbrygga. Sen kom turen
till Kungshatt och korset på Björkön
efter Birka och Ansgarius. Så talades
om vapen. Man hade jagat hare på
alla öarna, skjutit änder i alla vassar
mellan Stockholm och Eskilstuna.
Sedan man jagat, åt man ett skråmål om
kvällen och skröt väldigt öfver dagens
bedrifter alldeles som hjältarna framför
Troja. Leonard hade ännu ett
hagelskott i sitsen. Det hade svenska
kungahuset satt dit. Men det gjorde
ingenting, ty lojala voro bröderna.
Patrik berättade en historia om
fiske. H. M. konungen som just
invigt en järnvägsstation i närheten, var
inbjuden af den högadliga ägaren.
Patrik maskade på, kastade ut och fick
napp. Då smög en kammarherre fram
och klappade honom i ryggen och såg
på honom mildt förebrående : Sätter
ni mask på kroken, baron Leerhousen ”?
Det är inte brukligt att någon annan får
napp än H. M. konungen ...” Ja, så
fick Patrik stå där med skammen.
Wingmark fann honom oförlåtlig :
"Kors att han inte kunde begripa så
mycket, bror Patrik! Den enklaste takt
SIGFRID SIWERTZ
fordrar ju tom krok ... Och när du till
på köpet fick napp före kungen ...”
Patrik tyckte ändå han var i sin
goda rätt. För resten var ju hans ätt
mycket äldre i landet. Och dessutom
så var historien lögn från början till
slut.
Nu gjorde Wingmark en slät
fi
gur ..
Kom man i gräl om någon detalj,
så vädjades alltid till Leonard. Sakligt
och förkrossande redogjorde han för
det verkliga förloppet och tviflet föll
till föga. Han var den lefvande
krönikan, det förgångnas
ceremonimästare, den omutlige vaktaren af all
gammal god tradition ...
Det mörknade en smula. Utifrån
sjön hördes plötsligt en barbarisk och
jublande mässingsmusik. Det var en
stor — frälsningssjömanöver med två
flaggprydda ångare som vände hem.
Detta gaf bröderna nya uppslag. Man
dryftade religion, moral, konst och
politik. Patrik gaf vältaliga uttryck åt sitt
gräsliga förakt för socialister,
nykterister och söndagsseglare. Den
beskedlige Wingmark slätade öfver och
kompromissade. Leonard konstaterade att
hans trädgårdsmästare var en
förträfflig karl, fast han hvarken söp eller
tillhörde statskyrkan ...
Kristoffer sjönk tillbaka i stolen.
Ändtligen hade bröderna kommit i
gång! Han teg och njöt i lömskt
bakhåll. Han kände sig som en
Themistokles, som satt till bords hos
barbarerna. Han såg på det hela som på en
tuppfäktning eller en marionetteater.
När det sades något riktigt hjärtans
enfaldigt lät han höra ett litet tyst.
belåtet skratt. Allra mest njöt Kristoffer
af Wingmark, som satt där och
brummade dum och godmodig som en
bas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
