Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
ensamheten och löst från alla plikter
dö en väl genomtänkt död. Detta begär
ingen af Leonard, som är en godhjärtad
och enfaldig broder. Dock borde han
veta att hålla sig till friheten och icke
med ett giftermål samka osägeligt löje
öfver de grå håren. Den gamle skall
vara lik den, som före en stor sjöresa
trycker allas händer, men skådar ut
mot hafvet. Har jag icke talat rätt?
Kristoffers ord slogo bataljon.
Patrik for upp och deklamerade
godmodig och öfverlägsen :
”Ändtligen äro vi där! Man har
förekommit mig, ty jag har rätteligen
första talan. Leonard, jag har sett dig
i skymningen på en grön veranda. Nå,
för hvad som där skedde vill jag draga
en slöja. Men äfven från annat håll
spörjas nu sällsamma ting. Du tänker
gifta dig, det är genomskinligt som en
tobakslada. Bort det människa! Låter
du icke mitt exempel afskräcka dig, så
tänk på Napoleon, världens herre, som
skändligen blef bedragen af sina
gemåler. Hur går det då med dig, gamle
dåraktige Tabacus? Nej, fly brudpallen
som dén vore en stupstock och lef med
dina bröder i fröjd och gamman! Det
är mitt ärliga ord !”
Leonard drack och förnekade röd
och osäker det faktum som stod skrif-:
vet i hans anlete, ända tills Wingmark,
hvilken sett mycket i äktenskapsväg och
ingalunda var förbluffad, kom fram och
gratulerade och anhöll att framdeles få
förrätta vigseln. Då föll han till föga
och bekände allt utan att söka andraga
några förmildrande omständigheter.
Men han var tyst och sorgsen nu,
och det hade kommit en skygg och
sårad vänlighet i hans grå ögon, när
han strax därpå tog farväl.
De öfriga sutto en stund tysta och
SIGFRID SIWERTZ
väntade att få höra Leonards
waldthorn. Det gled en svart skugga följd
af några glittrande reflexer ut mellan
vassarna. Så rullade klangen in mot
dem ur mörkret. Men det var inte
Leonards gamla, trygga toner. Det var
som den blida och sorgsna
sommarnattens egen klagande melodi.
Bröderna reste sig och lyssnade. De kände
det både som en förebråelse och en
bön om förlåtelse.
Patrik småsvor en smula rörd och
osäker :
”Det är ju tusan, att han inte hade
glömt Amelie Stjärne ännu ... Trettio,
säger trettio, långa år är det sedan de
voro förlofvade. Leonards pappa, som
var en gammal, präktig sjöröfvare,
ställde till en skandal och fick tillbringa
några månader på den otrefligaste af
Mälarens holmar. Vet ni hvad gubben
sa, när han kom ut? Jo han sa, att
det var tråkigt, att det där skulle
inträffa midt under andjakten. Men
Leonard hade fått en liten knäck. Han
blef människoskygg och bröt själf
förlofningen och for utomlands.”
Wingmark lutade sig mot
balkongräcket. Han föll in i sin långdragna
nasalton från predikstolen och vände
whiskyglaset som ett timglas i ren
distraktion :
”Ja, förunderliga äro Herrans
vägar. Nu skola de tu ändock varda ett
. i sin ålders höst. Att jag skulle få
nedkalla den äktenskapliga välsignelsen
öfver broder Leonard, det hade jag i
sanning aldrig anat!”
Kristoffer gick fram och tillbaks
med händerna på ryggen inne i
rummet. Han var trött och missnöjd. Han
tyckte han hade en tom fläck, ett
oskrifvet blad inom sig. Och han
grubb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>