Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 SIGFRID
tans glad medan brodern led.
Wingmarks ansikte föll genast ihop i
begrafningsvecken. Han undrade med en
torr och rädd stämma, som ej var hans
vanliga, om det var långt kvar.
Kristoffer mumlade bittert
öfverlägsen :
"’Jag hade länge förutsett det...
äfven varnat ... Men det är visst ännu
inte så farligt. Han är uppe igen och
kan prata litet och gå omkring med
förresten.
Leonard vågade en stackars liten
fråga, hur det gått till.
Kristoffer förfrös i mörk ironi:
”Det är den nya järnvägens fel.
Man fann honom med en tidning i
handen. Där stod att han var en rik man
... Ni vet hur hans affärer stodo ...
allt intecknadt ända upp till flaggstången
på corps de logit ... hotande ruin...
Man kan förstå hur han har lidit. Och
så kom helt oväntadt det där beslutet
- om banan, som han aldrig trott på.
Hans mark är värd fem gånger så
mycket som förut. Han är rik igen ...
Leonard stod blyg och handfallen
som ett barn inför detta. Wingmark
blef utom sig:
”’Herregud, att man kan få slag för
så’nt!
Kristoffer log bistert:
”Ja, akta dig för att spela på
lotteri, bror Wingmark !”
Det beslöts att man skulle hälsa på
Patrik i samlad tropp och jaktvagnen
spändes för.
Det blef en tyst och ödslig tur.
Leonard satt och skämdes för sig själf
öfver att längta bort till den lilla gröna
villan på andra sidan sjön. Wingmark
sjönk ihop i slött grubbel.
De körde öfver den långa flottbron,
där vattnet klatschar upp mellan
sprin
SIWERTZ
gorna vid hofslagen och slår in med
skum och stänk, när fjärden ligger på.
I en gammal strandad, halfrutten brigg
hade några arbetarfamiljer slagit sig
ned på sommarnöje. En man satt i
kajutfönstret öfver akterspegeln och
metade. Han svängde en ölbutelj och
anropade skjutsen, hotfull och munter
i solskenet:
”"Här strejkas, era djäflar! Död åt
öfverklassen! ”
Bröderna glömde att vredgas.
Snart hade de kört genom den sista
grinden och svängde ner i lönnallén.
I den förfallna trädgården låg gräset
redan fullt af ruttnad fallfrukt och
krusbärsbuskarna växte ihop öfver
gångarna. Öfverallt i land och sängar
böjde förvildad vallmo sitt hufvud som
i blidt och tankfullt gillande af
förödelsen.
Leonard skakade bekymrad på
hufvudet åt denna vanhäfd.
Framme på gårdslpan sutto två
drängar på skalmarna till en
vattenkärra och spelade handklaver.
Hundarna sofvo med benen sträckta långt
ifrån sig på den soliga trappan, där
gräs sprack fram mellan stenarna.
Den lossnade rappningen hängde i
flagor på terass och fasad, och
Sanningen och Behaget stodo handfallna
och skamsna i sina nischer, ty den
första hade tappat sin spegel och den
andra hade ingen näsa.
Det var ingen som kom och tog
emot bröderna. Allt var öppet och
tomt. De smögo tysta in i
biljardrummet på nedra botten.
Kulorna lågo på duken och kön var
kritad och färdig till stöt. Kristoffer.
som var ifrig biljardspelare gjorde
några caramboler. Detta ådrog honom
ifriga, hviskande förebråelser af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
