Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
med verklig falkblick för att de ej skulle
anställa alltför stora härjningar i
matfaten; sin man hade hon däremot
strängt tillhållit att äta sig mätt af
scenmaten — de kvällar då sådan vankades
fick Knut Almlöf aldrig någon
kvällsmat hemma. Bland de större teatrarnas
personal finnes det för resten nog ännu
en och annan, som inte har något emot
att få en bit teatermat till mellanmål.
Sedan ridån gått ned efter ”Mister
Paul Jonze, fot.
Bröd och skinka, användes i Värmländingarna,
Den bergtagna m. fl.
Ernst” på Vasateatern, där hr
Winnerstrand äter pastejer hela sista akten,
brukade halfva personalen rusa fram
för att knycka några munsbitar, ibland
svingade sig till och med sufflören upp
ur sin lucka för att delta i anfallet.
Då man spelade ”Charleys tant” på
Södra teatern, var en fyrbent
teaterartist inte mindre angelägen att få litet
med af sista aktens blancmanger. Det
var teaterhunden : han stod tåligt och
SCENEN SOM RESTAURANT
väntade i kulisserna tills inropningarna
voro öfver — sedan störtade han sig
öfver anrättningen.
I allmänhet ta emellertid
skådespelarna saken så lättvindigt som
möjligt. Eljest blir dialogen lätt förstörd:
konsten att tala på scenen ligger i att
så att säga tala ute på läpparna och
det har sina svårigheter, då man har
munnen full af mat. Det kräfver lång
repetition för att man skall lära sig
passa af tuggorna, så att man är klar,
när repliken kommer. Och dessutom
tar sig ju en människa sällan ut till sin
fulla fördel, då käkarna gå: ätning är
något oskönt, och det hela blir lätt
vulgärt.
x
Ha vi blifvit lurade på maten, få vi
i stället söka vår tröst i dryckesvarorna,
som vi hittills under måltiden alldeles
glömt i häpnad öfver allt fusket med
matvarorna. Hvad brännvinet beträffar
ha vi redan blifvit desillusionerade —
vårt hopp står till de öfriga våta
varorna.
Får det lof att vara kaffe eller te?
Blif inte rädd, här lurar för
ovanlighetens skull intet försåt. Men fast de
äro äkta, så äro de därför visst inte
alltid så välsmakande och serveras inte
alltid så aptitligt, äfven om de inte
alltid äro så afskyvärda som det te
med tillsats af cigarraska m. m. som hr
Ringwall lagar till åt hr Ralf i
”Läderlappen”. Det teet har nu också Ralf
rätt att spotta ut: en gång, när han som
vanligt skulle göra sig af med
teklunken, märkte han till sin häpnad
att den smakade riktigt bra: Ringwall
hade haft vänligheten att i stället laga
till en riktigt ordentlig grogg. Spotta
ut måste han i alla fall, hvilket var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
