Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAÅSKFÄRDER PÅ SKIDOR I HÖGFJÄLLEN
lium och fjällvidena, alla tätt tryckta till
marken, liksom öfverraskade af kölden
midt under ett pulserande lif. Hvad som
dessutom kap räknas till de vackraste
synerna äro de underbart formade
snödrifvorna, som isynnerhet på bergstopparna
bildats kring stenarna. Hvarje sten är
på läsidan klädd af taklikt utskjutande,
af vinden i de sällsammaste former
ututpressade samlingar afiskristaller, hopade
radvis, liknande fjällen på en fisk,
blommorna på en isad ruta i ändlös variation.
Att sitta hopkrupen i lä bakom ett
stenrös på en bergstopp under ett dylikt
meterslångt tak af de
skönaste isflarn, är en af
skidlöparens mera egendomliga
upplefvelser. Man upphör
aldrig att förvåna sig öfver,
beundra och njuta af dessa
isbildningars utseende.
Hvad som alltså är af
ytterlig vikt vid en längre
skidfärd in mot södra
högmassorna eller ock de från
civilisationen långt aflägsna
norra bygderna är att
medföra en väl lokaliserad,
pålitlig, erfaren och uthållig
förare. I hans händer ligger
mången gång skidlöparens lif. I hvilka
grufliga situationer man än till följd af
vidriga omständigheter skulle ställas, kan
man rädda sig undan faran, därest man
vid det kritiska tillfället följer sin förares
råd i alla afseenden. Men följer man
inte hans förmaning, utan trotsar hans
erfarenhet, kan det gå illa. Också har
S. T. F. och Föreningen för skidlöpningens
främjande i sina råd till skidlöpare i
fjällen bland annat särskildt betonat, att
man icke skall bege sig på längre
skidfärder, utan att äga tillräcklig färdighet
och träning, att aldrig skilja sig från
sällskapet, att alltid lyda förarens råd samt
att noga aktge, att utrustningen är fullgod.
213
Vid hvart och ett af de förnämsta
turistcentra i Jämtland finnas alltid förare
att erhålla för såväl smärre, lättare, som
för längre, kräfvande skidfärder. Med
dessa förare, som följa en under
frihetsdagarna öfver högfjäll dag efter dag, som
leda en fram under högtidsstunderna i
solljuset öfver de stora hvita vidderna,
förenas man ej sällan genom vänskapsband,
som räcka långa tider. Och hvad är väl
naturligare, än att man som sin vän
räknar den, som vecktals kamperat med en i
obygderna, tändt den flammande
lägerelden och med hvilken man tillbragt de
Kafferast i skogen nedom fjället.
oförgätliga dagarna i högfjället, som, sedan
de väl äro gångna, blifvit ett minne för
lifvet!
Ett underligt släkte äro förarna af
lappstammen, dessa fjällmarkernas barn.
Inom deras trånga sfär är intresset icke
stort utöfver det alldagliga och möjligen
någon enstaka stor händelse i tiden, men
när frågorna röra deras landskap eller
lifvets nödtorft, visa de häpnadsväckande
prestationer.
Den gamle, i april förra året aflidne
förareveteranen, lappen Jan Fjällberg, som
jag många år haft med mig på
skidfärder genom södra Jämtlands högfjäll,
hade icke större kännedom om det
rysk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
