- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
230

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230 CECILIA

”Ja, indifferent i sådant som bara
är surrogat för annat.’”

"För er män, naturligtvis — o0,
hvad ni är bottenlöst egenkära!”

""Inte precis det. Men surrogat för
en hyllning, som de alla åstunda och
som ni har, fru Maud!”

Ӂ, tror ni verkligen att litet fraser
från en man kan ge en nå’n verklig
tillfredsställelse, ånej!”

""Hvarför vill ni förneka,’” han drog
hastigt sin stol närmare hennes, men
hon satt som förut, ”att det inte för en
vacker kvinna är lika lifgifvande att
känna sig beundrad och hyllad som för
en blomma att få solsken ?”

"Jag väntade just på blomman och
solskenet, det hör alltid tillt’”’

Hon såg rakt fram och åt med
frisk aptit af drufvorna, middagen var
förtjusande och det var domnande
skönt att höra hans röst tala om sådant,
som roade henne och att inte behöfva
låtsas om det som fanns bakom, ty det
fanns där ändå.

"’Ja, solsken! Gud i himlen, om ni
visste, ni vackra kvinnor, hvad vi är
tacksamma för att ni finns till, hvad ni
fyller hela vårt lif och gör luften lätt
och söt att andas omkring oss. Ni kan
. slå ifrån er och säga att ni inte vill bli
betraktade som könsvarelser ...”

En rodnad steg långsamt på Mauds
-kinder vid detta ord, det retade henne,
men hon log som om det inte berörde
henne det minsta.

”Men ni är ändå för oss det andra
könet, det åtrådda, det hemlighetsfulla,
som vi aldrig lär oss förstå och alltid
trår emot...”

Hon kände hans närhet och hans
röst hade en sonor ton, när han lade
bort sin vanliga jargon, som smekte
henne. Och hon ville fördröja stunden :

WENDEL

”Ni vackra kvinnor, säger ni. Det
är så få, som är vackra och så många
bland dem, som ni inte bry er om —
fru Malm till exempel, hon är en
skönhet, hon ser tusen gånger bättre ut
än — ja, än jag!”

”Med vacker menar jag inte stora
ögon och rak näsa! Det är något helt
annat vi män mena, när vi tala om en
vacker kvinna...”

”"Vi män och en vacker kvinna.
Usch, ni talar som i en dålig fransk
öfversättning, ”” bröt hon af, men hon
visste att han inte skulle låta skrämma
sig och det gjorde han inte heller.

”Ja, vi män och ni kvinnor, det är
af oss som hela världen består, det är
bara svenskar, som inte törs höra talas
om det. Och vi mena med en vacker
kvinna en som drar oss till sig, hon
har något visst i blicken, i linjerna.
Ni — ja, får jag tala om er?”

"För all del, kära Oleballe, tala på
ni!’” Men hennes hjärta bultade, trots
den antagna nonchalansen; det var så
länge sedan någon sade henne
artigheter.

”Ni har det i gången,”
lågt.

Hon var inte beredd på svaret, det
nådde henne som ett vidrörande och

sade han

. hon fick en plötslig lust att resa sig

och gå. Men hon satt kvar och han
anslog en lättare ton:

”"Ni går som en grekisk gudinna,
fru Maud. Inte som en nordisk, och
inte som en staty, utan som om Hebe
kommit hit, ni går lätt och flickaktigt,
inte lojt och vaggande, som en Venus,
det är långt ifrån det jag menar — det
tröttnar man på. Nej, ni går som, ja,
när man ser er på gatan vill man
eröfra er och glömmer —"”’

”Att jag är gift för länge sedan ?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free