Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 CECILIA
om det minsta nöje! Å, den som vore
hemma"!"”
”Jag undrar hvad Torsten har för
sig nu, sade hon högt.
”Han är väl ute fortfarande?”
”Ja visst, svarade hon hastigt med
en lätt rodnad. ”Men jag vet inte hur
dags han skulle komma hem.”
”Låt honom komma och finna
hemmet tomt, det är så nyttigt! Då blir
han orolig och trampar af och an och
kan inte företa sig något — det är
underbart hvad ni kvinnor gör er
oumbärliga! Det kan till och med vi
ungkarlar känna.”
”Hm.”
Hon fann intet svar, det skulle
aldrig falla henne in att diskutera
Torsten med honom, det skulle han väl
ändå inte tro.
”"Vet ni, ibland kan jag gå hemma
och längta efter den där svaga aromen
af kvinnlighet i mina rum,” fortsatte
han oförtrutet, ”längta efter någon att
sakna, kan ni förstå det?”
”Jo.”
”Och har det varit någon där —
man har haft en liten bjudning en och
annan gång —
Hans = själfbelåtna leende var ju
odrägligt, tänkte Maud, ”jag vill inte
bli invigd i hans erotiska upplefvelser t”
”Så har det varit så tomt att inte
kunna sakna någon af dem som gått.
Ser ni, saknaden, det är kärlekens
bouquet.’”
”Det var en billig djupsinnighet!”
skrattade hon till.
”Ja, ni som står midt i öfverflödet
kan vara hård, fru Maud!”
Han tömde sitt likörglas och Maud
tänkte med fasa:
”Han må väl i himlens namn inte
bli sentimental’!’’”
WENDEL
"Men jag vet” han ryckte
närmare henne och spände sin fasta,
litet kalla blick i henne, ”att om ni en
gång ville sätta er fot öfver min tröskel,
då skulle jag sedan ha saknaden bofast
där — — —"”
Så lät han blicken svepa ned öfver
hennes gestalt, omfattade den med ett
snabbt, vant ögonkast. Hon fick en
sådan våldsam leda och känsla af löje
öfver sig själf att hon med ens fick
cnergi nog att resa sig och abrupt bryta
af alltsammans.
”Ja, då får ni vänta en tid,
tillsvidare, ” sade hon lätt. ”Och nu skall
jag hem, klockan måste vara mycket.
Tack för att ni haft besvär med mig, ”
hon räckte honom handen, ”det var så
snällt af er, jag är bara rädd att jag
lagt för mycket beslag på er tid.”
Han kysste hennes hand helt
vördnadsfullt och lagom. Han smickrade sig
med att ha gjort henne osäker, det var
allt han kunde begära. Nu skulle det
bli skönt med en fridfull grogg och
stillsamma :meditationer fruntimmer
hade så mycket konster och infall, att
det var riskabelt att dra ut för länge
på sådana här små improvisationer —
d. v. s. bildade fruntimmer, dem var
det svårt att veta hvar man hade.
På hemvägen pratade de muntert
om litet af hvarje, fru Maud ville lämna
kvar ett godt intryck af sitt tilltag och
Balle var nöjd med sin afton och på
det hela smickrad af att ha blifvit
utvald. Då de togo farväl, skedde det
kamratlikt och hjärtligt, fru Maud var
åter den älskvärda värdinnan i
advokatens hus:
”Titta upp till Torsten snart!”
Och Balle, den eftersökte, som
fyllde sin plats i umgänget med vänskap
för herrn och vördnadsfull hyllning åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
