Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
sig. En liten blond, hvithyllt helst,”
tillade han suckande, klunkade i sig
ett kvantum af groggen och lät Balles
liffulla hån gå öfver sig som om han
varit van vid lidandet.
”För resten vill en kvinna bli
eröfrad, ” slöt docenten sin moralpredikan.
”Det duger inte att sitta i en vrå och
vänta, inte. Du med dina säkra
inkomster skulle kunna gifta dig när som
helst, om du bara hade litet ruter i dig.
Men du är för blöt, och därför blir
du sittande, tills fröken Bloch kommer
och tar dig.”
”"Vet hut! Jag skulle annars kunna
visa dig något,” sade notarien, som
nu tyckte det kunde vara på tiden att
återupprätta sitt anseende. ”Jag har en
fotografi i plånboken — hon är tjugu
år och cendré. Men du skulle inte
förstå mig, du skulle trampa på det
bästa inom mig...”
""Ja, behåll henne du och tråka bara
inte ihjäl barnet! Nu går jag, du är mig
för vek i kväll. Ät middag med mig i
morgon i stället.’”
Och därmed gick han, notarien
följde retligt hans eröfrartakt genom
salen. Därborta vid dörren stod
fröken Frida och ett kvidande behof af
förståelse tvang honom att knacka
henne till bordet.
""Hvad önskar notarien? ”
”Jag önskar en smula mänsklig
sympati, fröken Frida, ni är den enda
235
som kan ge mig den! Ni är det enda .
förståndiga fruntimmer jag känner, och
nu ska ni säga hvad ni tycker. Se här.”
Han tog upp ur plånboken ett
porträtt och den snälla fröken Frida
granskade det beredvilligt.
”Vet notarien, det här var en riktigt
söt flicka,” ljöd omdömet. ”Hon ser
rar ut, tycker jag.”
"’Ja, inte sant? Tror inte Frida att
hon skulle kunna göra mig lycklig?”
”"Jo då, det tror jag visst!”
”TIbland känner man sig så ensam,
Frida, man längtar efter en liten
kvinnohand på sin panna. Låt mig få trycka
Fridas hand!”
”AÄ, hvad ska notarien med den!
Notarien ska inte sitta här och bli
dufven nu inte, utan gå och få sig en bit
mat så sätter jag fram kaffe och en
kvart under tiden.”
”Ja, kanske litet mat skulle göra
mig godt? Säg mig hvad jag skall äta,
Frida, så kan jag inbilla mig att jag
redan har ett hem med henne!”
""Di har god wienerschnitzel i dag,
notarien åt ju ärter till middan. Och så
glöm inte lilla pärlan, notarien ”
"En pärla, det är just lilla Frida,
det!”
Och betydligt uppkryad af
deltagande och sympati försvann notarien in
i matsalen medan fröken Frida med
osvikligt tålamod gick att hugsvala en
annan stamkund.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
