- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
260

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260

derlig franska, vågar jag påstå) och då
han såg att jag blef litet röd i
kinderna, tillfogade han med afväpnande
godmodighet :

”TJa, förlåt att jag svarade burdus
på vårt modersmål, men jag såg er
i förmiddags taga afsked på Gare du
Nord af flera svenska herrar och kunde
icke undgå höra språket. Och jag själf
talar så dålig franska.

Vi logo båda och fattade vmglasen
På en gång kom presentatlonen Från
min sida:

”Herr J. S.” (jag nämnde namn
och titel).

Och så hörde jag samtidigt:

”Mitt namn är G. V. Anberg.”

x

Hvem var G. V. Anberg? Från
hans visitkort vet jag att han hette
Gustaf Vilhelm och :i två hotellböcker
har jag funnit den bekväma titeln
”rentier”. När händelsen med hans
död blef bekant i Sverige visste
tidningarna intet annat biografiskt att
meddela, än att han var ende son till
den länge sedan afdöde rådmannen K.
G. Anberg af en förmögen och ansedd
juristsläkt (farfadern var justitierådet
och författaren) och att en syster dött
ogift för några år sedan. Men om hr
Anbergs lif för resten tycks ingen ha
någon klar uppfattning, undantaget att
”han mycket vistades på resor i
utlandet”". — I Nauheim, där jag de sista
tre somrarna vistats en månad för mitt
hjärta, träffade jag verkligen en läkare

som -varit hans skolkamrat (d:r W.

S.) men äfven han hade intet bestämdt
intryck af sin forne väns lif och
karaktär — utöfver att han var ”tyst och
snäll” och; som han oförhappandes
kom att tillägga, ”mycket hjälpsam ”.

HENNING BERGER

För min egen del måste jag bekänna
att han troligen skulle helt ha fallit mig
ur minnet om jag icke blifvit ett ödets.
vittne till hans slut.

Jag vill i korthet relatera hvad jag
kom att upplefva.

Vi sutto och samspråkade om
allmänna saker — sådant som resor
lägger en i munnen: om :’hotell, om
priser, om tull, vyer, utsikter, viner

Han visste hvem jag var genom
min titel (denna ”ovana”” begagnar jag
för att genast kunna skiljas från min
vida mer "”kände” hr broder, med
hvilken jag af obekanta ständigt
förväxlas!), men ehuru han resonerade
fullt logiskt och modernt om handel,
export, räntor, gaf han dock ingen
anledning till att komma närmare in
på området. Ej heller politik, ehuru
han småleende rättade ett par misstag
från min sida då den saken flyktigt
berördes. Alltså blef det blott kallprat
som vid desserten och ett kanske litet
för starkt glas Sandemann
nödvändigtvis ändade i några glosor om kvinnan.

"”Parisiskan? Ja, ja, herre gud!
visst är hon förtjusande .

Tåget dundrade genom en tunnel.
Det lät som slog man med stora
släggor mot vagnarnas kortväggar. Genom
ventilerna flögo trasor af hvit ånga,
efterlämnande en lukt af gas.

Plötsligt stod bilden af den
ensamma Österländskan för min syn. Jag
sade :

"Observerade ni, hr Anberg, då ni
gick hit, i sista vagnens sista
kompartment en underbart skön, mörk dam
— hon liknade någon af de stora
målarnas modeller från Orienten ?”

Vi gledo ur tunneln — eller rättare
kastades med ett sista brak ur den —
och jag trodde. att jag misstog mig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free