Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
lilla glasdörren. Jag tyckte i
hastigheten igenkänna den sydlige prelaten.
Hade han ej så kvickt dragit undan
hufvudet torde han fått sig en
ordentlig smäll af dörren, ty lyxträngen står
flåsande, med full ånga uppe, i blott
trettio sekunder. Den formligt skälfver
ännu från stoppandet då den åter
bolmar i väg.
Jag gick den vanliga vägen tvärt
igenom de stora väntsalarna för att på
andra spårsidan leta rätt på min
reserverade sofkupé till Berlin.
$
Jag hade mycket att uträtta i
Berlin. I tre dagars tid var jag från tidigt
på morgonen till sent på aftonen
sysselsatt med besök, uppvaktningar och
kontrakt. Jag fick hvarken se opera
eller teater denna gång. — Fjärde dags
morgon hade jag bestämt för afresan
öfver Sassnitz, då jag ej kunde hinna
med nattåget och dessutom ville om
möjligt få en natts ordentlig sängsömn.
Jag bodde denna gång på Bristol.
Då jag tämligen tidigt efter en
välförtjänt extra god middag hos Bourghart
(det enda Berlinställe som kan täfla
med Paillard i Paris och Carlton i
London) kom till hotellet, gick jag in
i det stora läs- och skrifrummet till
höger om elevatorerna för att kasta en
blick i de svenska tidningarna, hvilka
jag på snart en vecka icke haft tillfälle
följa med. — I en fåtölj satt en
ensam gäst fördjupad i något utländskt
blad.
Efter en kvarts rubrikögnande
kände jag mig sömnig och reste mig.
Då jag ordnade mina journaler på
deras platser, kom jag att stå midt emot
en af de magnifika speglarna, och af
en ren händelse föll min blick i den
på den läsande mannen bakom mig.
HENNING BERGER
Jag såg hans profil — vacker semitisk,
förekom det mig — klart belyst från
den elektriska drufklasearmaturen och
tänkte genast : hvem är det han liknar ?
— Min kusin, häradshöfdingen? —
Min kompanjons son? — Min
systerson, källarmästaren? — Nej, nej, nej.
— Hvem då? — Ah — nu, vänta litet
— nu har jag det! Det är ju den
italienske abbén!
I samma nu mindes jag hr Anberg
och hans rätt omotiverade gensaga vid
mitt betydelselösa omnämnande af
man
nen i fråga.
”Hur vet ni att det var en
italienare?’” hade han sagt. — ”Just för att
han såg så sydländsk ut kunde han ju
vara spanjor.”
Och jag kom ihåg hur han betonat
nationaliteterna.
Jag grep på måfå ett illustreradt
amerikanskt magasin och satte mig
snedt bakom främlingen, ifrigt
bläddrande. — Det var ju enkelt nog att se
efter hvad tidning han läste.
Jag behöfde icke vänta länge. Han
slog samman bladet — som hade
ungefär Le Matins format och prägel —
och började på nytt studera första
sidan. Jag har goda ögon äfven nu och
jag läste tydligt både namn och
under
rubriker. Där stod:
LA EPOCA
Ultimos Telegramas y noticias
de la Tarde.
och till vänster om daton och
veckodagen ("Lunes”):
MADRID.
Han var spanjor! Jag stirrade ännu
bestört på den spanska tidningen och
mina ögon läste mekaniskt titeln på
första spaltens ledare : La eleccion de
ayer en Barcelona... Till dess jag
plötsligt brast i skratt öfver mig själf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
