- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
266

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266

trodde jag först att något händt
majoren. Jag saknade nämligen en väska,
han var mycket rädd om. Men det
var onödigt — jag fann den strax —
inne i sängkammaren, och jag har ställt
den här —”

Och till min häpnad öppnade han
ett skåp och tog fram ryssläderväskan.

Då ramlade mina fantasier. Jag
ätervann mitt vanliga lugn, min
förtänksambet och min beräkning. Och
jag sade:

”Jag känner inte denne hr
Anberg ...”

Men — hur underligt dock allt är!
— minuten efter såg jag att väskan var
falsk. Den var en god och alls icke
billig imitation. Men den tillhörde i
alla fall det kram som bär stämpeln
”made in Germany” — ingen kunde
så hastigt se det som jag. Ja, det var
en annan väska, trots safirer och
ryssläder — det var icke den klenod hr
G. V. Anberg visat, eller rättare dolt
på Nordexpressen och som säkerligen
dock blott varit ett ringa skal åt den
eller de okända pärlor, den inneslöt.

"Herr portier, ”” sade jag i
allvar. ligt likgiltig ton, ”har ni öppnat
väskan?”

Den unge mannen rodnade (och nu
liknade han hr H. rent frappant i en
känd älskarroll). Han sade tvekande :

”Ja. Det var måhända orätt —
men uppriktigt : jag var nyfiken.’

Han såg frågan i mina ögon. —
Jag tordes ej lita på min röst längre.

Så skrattade han:

”Ja — det var en besviken
förväntan. Hvad tror ni? Jo, blommor!
Minst tjugu små torkade buketter —
se själf.”

Han öppnade portmanteaun och

HENNING BERGER

mina Öögon, som snart icke längre
kunde förvånas, sågo ett fång små
sirliga boutoniärer i stanniol och
japanska säfhylseskaft. :

Jag kunde intet säga. Hvad skulle
jag säga? Hvad visste jag? En sak
är hvad man anar, tror, gissar. En
annan —

Och dessutom: för många och
mångas viktiga intressen hvilade den
gången på mig och kräfde framför
allt odelad tid. Intet uppskof. —
Chacun sa vie! »

”Det är minnen,” sade portieren i
den på en gång aktningsfulla ton
germanen får inför det känslofulla.

9

9

Det är allt jag vet om hr G. V.
Anbergs död. Tidningarna ha delgifvit
polisundersökningens resultat:
själfmord. — Det var för resten en
remarkabelt kort undersökning.

Ått jag ännu en gång skulle återse
den röda väskan — den äkta — visste
jag icke då. Får jag tid kommer jag
väl att också nedskrifva det, en natt
då hjärtat är oroligt och jag icke törs
somna.

Men följande morgon for jag. Jag
bekänner att tankarna voro i
oaffärsmässigt spridd ordning. Jåg var led på
tåg och kupéer och dessa rulljud från
skenor och hjul, som kunna bli
ackompanjemang till hvad nonsens som helst.
hvilket tröskar i ens hjärna.

Och den där typiska lukten: af
gummi, af läder, af parfym, choklad
och vissna blommor ...

Portieren bugade bakom
marmordisken :

”C’est fort désagréable,” sade han.

0300

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free