Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄLSNINGSARMÉN OCH DESS STIFTARE 281
mörkrets inbrott. Arméns officerare
trotsade, drogos inför rätta, bötfälldes
och gingo i fängelse för att aftjäna
böterna. Förgäfves försökte man att
få klart besked om hvad polisen
menade med <«efter mörkrets inbrott<.
Fröken Ouchterlony gick då upp till
professorn på observatoriet och
frågade, när natten skulle anses börja.
«För er är det natt hela dygnet om,"
svarade han.
lika kloka.
Samtidigt begynte de högkyrkliga
anlopp mot armén i tidningar och
broschyrer. Armén förklarades t. o. m.
vara djäfvulens verk! Det är i dessas
mun K. G. Ossian-Nilsson lagt dessa
ord i sin dikt «General Booth«<:
Vår Gud har ej smak för effekten
och en gudstjänst som liknar tumult;
han försmår att bekännas med dräkten,
han är nöjd, å, så nöjd med vår kult,
med vår bakläxinpluggade dyrkan,
vår katkes och vår mässliturgi,
han har skänkt all sin visdom åt kyrkan,
så att ingen är vis mer än vi.
Apropå! Jag hörde en gång
generalen själf bemöta en del invändningar
mot frälsningsarmén. Därvid yttrade
han bl. a.:
»Man stöter sig på våra uniformer. Men
huru enkla äro ej dessa mot prästernas
mässhakar!
Man stöter sig på att vi upptaga
slagdängsmelodier — det heliga skulle dragas
ner däraf. Men så är det inte. — All musik
är Guds. Djäfvulen har snattat en del af
den, men vi hålla på att hjälpa Gud att
återeröfra den.
Man stöter sig på vår musik —
mässingsinstrument vid en gudstjänst! Men ni själfva
bruka orgel. Hvad är det för skillnad mellan
er och oss? Jo, att orgelpiporna helt
mekaniskt fyllas med luft, medan våra instrument
spelas af män, som eldas af Jesu Kristi anda!
”Om ni då åtminstone inte hade trumman’,
säga ni till sist. Nåväl! Ni samla edra
åhörare till gudstjänst genom att ringa i
klockor. Trummorna äro våra kyrkklockor. »
Och så stodo de där
Så där slagfärdig är han!
Redan andra året efter sin start
här begynte arméns verksamhet i
Uppsala, Norrköping, Göteborg och
Malmö. I1I Uppsala skänktes lokal af
en intresserad. Noak hette han, som
byggde huset. Hvad under att
studenterna döpte det till — Arken!
Vid ett möte i Uppsala vanns för
armén en ung student Emanuel
Hellberg, som i sinom tid kom att spela
en stor roll i arméns verksamhet
och blef general Booths måg. Naturligt
var, att han skulle söka vinna andra
studenter; och en dag fanns på
<Politiska knuten< en å latin affattad
inhjudning till ett särskildt för studenter
ordnadt möte, vid hvilket en ung
engelsk miss skulle medverka.
En deltagare i detsamma har
liffullt skildrat det i Nya Dagligt
Allehanda.
Studenterna kommo för att gyckla
eller åtminstone se öfverlägset på det
hela. Men det vardt ingenting af. Den
engelska missen behöfde blott visa
sig för att stå som segrare. Förf:n
berättar:
»Men hon var också en äfven genom
sin yttre företeelse ovanlig ung dam. En
smärt och vek gestalt, ett nästan bildskönt,
blekt ansikte med intelligenta och mjuka
drag samt ovanligt stora, själfulla och
svärmiskt strålande mörka ögon. Ansiktets
blekhet och mjuka linjer samt ögonens glans
höjdes af det svarta håret och den svarta
salvationisthatten.
Liksom förskräckt pressade hon först de
tunna, fina händerna mot bröstet och riktade
de stora ögonen bedjande mot höjden.
Då var hon skön! Och många bland
oss frågade sig nog: Var ha vi sett detta
ansikte, dessa ögon förut? Jo, på taflor,
som framställa unga kristinnor på Roms
arenor, ögonblicket innan de skola
sönderslitas af vilda djur!
Men vi voro icke några vilda djur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
