Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
Gösta såg sin mamma stint i
ansiktet och snörflade demonStratlvt
Fru Ström flög upp.
""Vill du snyta dig?”
Det här skulle tydligen sluta galet.
”"Om du inte snyter dig får du
smäll V’
Det var en hotelse som inte
skrämde, och Gösta demonstrerade
ånyo att han inte ville snyta sig.
"Nå så ska jag lära dig!”
Nu förstod han att han trotsat för
länge och rusade ut i köket. Fru Ström
efter med frasande kjolar. Beda sydde
med klappande hjärta, hon visste inte
hvilken del hon skulle ta i uppträdet.
Den vilda jakten gick rundt köket, in
i salen, rundt bordet och ut i tamburen
där Gösta blef fasttagen.
”"Vill du snyta dig!”
”"Nej.”
Gösta var röd af ångest och trots,
nu skulle han förr ta stryk än han
kapitulerade. Netta stod i dörren och
vred händerna, Beda sydde för
brinnande lifvet: (C"”en reflex från
lampan föll på hårets ljusa strålgloria”").
”Vill du eller vill du inte?”
”"Nej !”
”Ja, då ska du under vattenkranen !
Du har frestat mitt tålamod för länge,
nu är det slut!”
Fru Ström flämtade både af vrede
och af ansträngningen att släpa Gösta
till vattenledningen. Han satte
klackarna i golfvet och spjärnade emot af
alla krafter. Vid vattenledningen
frågades han än en gång:
”"Vill du snyta dig!”
Nu var det i hög grad af behofvet
. påkalladt men han framskrek ett nej
och kom under vattenstrålen. Där höll
honom hans mor en stund med all
makt medan vattnet rann i strömmar
311
utför gossens hufvud och kläder och
hon fick sina ärmar genomdränkta.
”Nå, vill du nu?”
”"Nej!”
Nå så ..”
Hon lyfte honom upp — han var
tung och svår att hålla genom det vilda
motstånd han gjorde. Hon vände på
honom och lät vattenstrålen komma
rakt i det röda, vrålande barnansiktet.
Gösta storknade och hickade och
tårarna sköljdes bort med vattnet, som
rann i strida floder. Och till slut var
han tyst.
Då släpptes han. Han lommade
mörk och bitter in i barnkammaren,
där Netta under tyst deltagande var
till hands och hans mamma stapplade
utmattad in i salen. Där sjönk hon ned
på en stol, rufsig, darrande efter
kroppsansträngningen och våt högt upp
på armarna.
. Beda lät arbetet sjunka och såg på
henne, full af den innerligaste
medkänsla. Ty fru Ström var förtviflad
öfver den ohyggliga scenen, så mycket
värre, som hon annars alltid var glad
och godlynt.
"’Beda, Beda, hvad har jag gjort, ”
flämtade hon. ”Han får inte tas på det
sättet, han blir så elak af det, det vet
jag ju. Å, å, hvad det är svårt att inte
ha en far åt barnen!’”
Hon kastade sig framstupa mot
bordet och Beda strök henne tafatt
öfver frisyren, där långa länkar föllo
ned.
”Han är så styfsint, ” mumlade
hon, ”jag tror nog att htet smäll inte
skadar honom —
-
”Hvad begriper du af det! bröt fru
Ström ut, med en retlighet man kän-.
ner, då man förgått sig. ”Nej han får
inte slås, då blir han så hård — min
lilla, lilla gosse.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
