Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
också dessa tre så in i hvarandra, att man
svårligen kan säga, hvar det ena slutar
och det andra tar vid, man kan endast
beundra. Däremot kan man ofta — på våra
konstslöjdsutställningar till exempel —
tydligt iakttaga gränsen mellan bandtverk
och konsthandtverk och då till det helas
nackdel. Man märker, huru
konsthandtverkaren icke lagt sig nog vinn om det
handtverksmässiga, huru det rent fackliga,
rutinen, brister och icke förmår uppbära
konsthandtverkens intentioner, och då går
det upp för en, att, om också konstnären
kan nå det högsta, utan att känna
konsthandtverket, och handtverkaren fullständigt
kan fylla sin plats utan samma kännedom,
så är konsthandtverket däremot en hybrid,
MARY T. NATHHORST
beroende af båda. Det är icke tillfyllest
alt idén till konsthandtverkarens arbete är
genialisk, utförandet är lika viktigt. Och
man frestas att ropa högt öfver gator och
torg, hvad William Morris sagt om själfva
yrkesskickligheten:
- »Man bör ihågkomma, att för
medeltidens handtverkare var själfva
utsmyckningen en bisak. Om den icke blef lyckad
— hvilket den dock nästan alltid blef —
gjorde han dock en knif, en sko, en bägare,
d. v. s. det rent yrkesmässiga, till
belåtenhet. Vår tids handtverkare böra
ihågkomma att en ekfyllning och ett hvitt ark
papper i och för sig äro vackra och ej
skola fördärfvas af honom.»
S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
