Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
tycktes mig eklärering. — På
Concordeplatsen spelade fontänerna.
Efter en tråkig middag hos min
kusin och en förfärlig afton hos
spelskojarna i Filatelistklubben (detta hål
för alla internationella förbrytare)
beslöt jag mig att söka upp unge Heckel.
Jag visste hans historia. Utsänd till
den berömda handelsakademien i
Mänchen hade han blifvit en lustig
kårbroder som aldrig vände tillbaka.
Modern dog, men Louis kom ej. Han
var en ”Bruder Straubinger’” som helt
gick upp i operettens bekanta
valskuplett: ”Kässen ist kein Sänd”’, och
det var refrängen han spelade på:
”Pfläcke die Rosen kähn
die dir am Wege blähn.
Nimm dir was dir’s
bestimmt ...
— Weil sonst ein
anderer nimmt!’”’
Och det gjorde han. — Och blef
borta.
Vacker som endast en jude med
spanskt blod i ådrorna kan vara det,
var han. En Don Juan. — Sin sista
Donna Bianca fann han dock
lyckligtvis i en fräulein Goldstein aus
Frankfurt, och därmed var hans saga all.
Men nu skulle jag ödesvarsla om
Israel Heckels, farbrodern i Närnberg,
oväntade kaputt. Och så tog jag en
droska och for till uppgifven adress:
rue Pigalle 14.
Det var ju ingen lofvande adress.
Men det kunde hafva varit värre. Vi
körde upp åt Montmartre till. och jag
såg lyktorna glimma utanför kända
enaktsteatrar och danslokaler. Så höllo
vi med ett ryck utanför en dörr som
syntes mig vara en sannskyidig studie
HENNING BERGER
i rödt. Rödbrun panel med rosatapeter,
röd ampel i taket och på golfvet en
blodfärgad matta. — Det hela liknade
omisskänneligt entrén till ett Maison
de rendez-vous.
Så var det dock icke. Det visade
sig att huset beboddes af en amerikansk
läkare, dr Lewis Henderson,
”specialist””, naturligtvis, i de sjukdomar, man
helst ej konverserar om. Och
monsieur Louis Heckel? — var han
bekant? — Ih, ja då, han var
”korresponderande sekreterare i fem språk’’, men
träffades endast på förmiddagarna,
d. v. s. från 12—5. — Hvar han annars
bodde? — Visste man icke. Och då
jag tyckte alltsammans ha en dålig air
af mysk och chambre separée, och äfven
— fastän skämtande — antydde något
dylikt, höjde blott conciergen på
skuldrorna och sade:
”Vous vous trompez, monsieur!”
Jag lämnade mitt kort med min
hotelladress och — ja, låt oss säga:
ströfvade ut under Montmartres
nyblommande kastanjer ...
+x
Jag bodde på hotell Chatham —
detta förtjusande hotell för den som ej
är galler, men ändå känner sig som
världsmedborgare och önskar vara
inom Pperiferin till världens
hufvudstads centrum — Place de r Opera —
på mindre än två minuter. (Men man
får betala för det, det medger jag!)
Då jag följande morgon vaknade
låg på chokladbrickan ett bref till:
Monsieur
Monsieur Joseph Simonson,
Confidential!
Hötel C.
En Ville.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
