Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DR LEWIS HENDERSONS PILLER
”Min bästa herre,” sade han, ”det
är ju löjligt. Ert namn sändes mig
redan för två månader sedan af min
jurist i Stockholm.’”
”Hvad heter den herrn?”
Doktorn skrattade. Det lät som när
man trummar på en tom bleckflaska.
”Hans namn betyder intet. Det är
en skurk — en vanlig simpel advokat
utan examen, tror jag, men som kallar
sig notarie, till och med häradshöfding.
Ni känner honom säkert, men jag har
hört att inte ens hans egna
stamförvanter hälsa på honom på gatan. Men
det gör ingenting, han användes af
en hel del utländingar till spårhund
och har godt betalt. Den som
emellertid tänkt på er ursprungligen i
sammanhang med möjlig affär är en annan
— en person som står för högt att
alls ens antydningsvis nämnas. —
Apropå: vill ni som jag så växla vi
språk = till antingen engelska eller
tyska? ”
”I så fall tyska,” sade jag, ”var
god och fortsätt.”
Doktorn strök sig kring hakan med
en ytterst obehaglig, lurande blick.
”Säg mig,” hväste han, ”hvarför
sökte ni mig i går afton?”
”Jag sökte icke er,” svarade jag
öppet. ”Jag hade ett ärende till en af
edra emplojéer: herr Louis Heckel.
Det var en hälsning från hans far.”
En skymt af ljus lättade det
osmakliga uttrycket i herr Hendersons
ansikte. Han log som en orm.
"Nå, ” sade han, ”det var en
annan sak...”
”"Det sade jag för resten till er
portvakt i går kväll.”
Han slog med händerna:
”För all del, för all del! Ser ni:
i mitt yrke finnes icke nog gränser för
— för — för diskretion.”
339
”"Hvar är herr Heckel?” frågade
jag.
Doktorn steg upp och kom fram till:
mig. Jag kände samma lätta hudfrossa
som då en reptil närmar : sig.
"Tro mig,” sade han, ”det är mer
än en vecka sedan han lämnade mig.
Om ni ej tror mig så kan ni fråga i
hans hotell, rue Richelieu 52. — Så
vidt jag vet har han rest till Tyskland.
Han har i blott ett halft års tid varit
anställd som min sekreterare, i och för
korrespondensen på en del för mig
främmande språk. Jag har intet annat
än godt att säga om honom, sin post
här, beklädde han oklanderligt.”
Jag hörde att han talade sanning —
och innerst var jag egentligen nöjd med
missionens misslyckande. (Jag vill
tilllägga att jag dock sökte upp unge
Heckels hotell och där fick hans afresa
bekräftad.)
”Ja,” sade jag och reste mig, ”då
har jag intet vidare att fråga om. Mitt
besök gällde endast och allenast hr
Heckel. Hvad brefvet beträffar har
edra sagesmän, hvilka de än må vara,
misstagit sig på person. Jag önskar lika
litet nu någon underbar patentmedicin
som jag för två år sedan åtrådde någon
liten skräporden — då till salu genom
herr Levi P. Mayr i Altona.”
Doktor Henderson ändrade icke en
min.
”Jag vet ej hvad ni refererar till,”
sade han kallt, ”men hur kan ni
dömma om /nitt propos innan ni känner
det?”
”Hvad är då ert propos? Jag
erkänner argumentet men tillfogar: jag
afskyr hemlighetsmakeri.’”
”Var god och följ mig,”” sade
doktorn, ”ni ångrar det icke"!”
Han gick före mig till den lilla hvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
