Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
dörren mellan guldpelarna, och efter
en sekunds betänkande gick också jag.
— På tröskeln vände han sig:
”Hr konsul, jag skall nu berätta er
en historia.. Kom blott alltid ihåg att
det är en riktig röfvarhistoria utan ett
uns sanning i sig!”
Med dessa ord sköt han upp dörren
och vi befunno oss i ett modernt
laboratorium, hvars höga hvalffönsters nedre
halfdel skyldes af gröna
biblioteksgardiner på mässingsstänger.
X
I denna belysning blef doktorns
blekhet, eller snarare grönhet än mer
märkbar. Under den tystnad som
uppstod för en kort stund efter vårt inträde
i laboratoriet, bråkade jag min hjärna
med hans likhet med någon jag en gång
varit samman med. Och plötsligt såg
jag den. Det var en tvetydig
amerikansk legationssekreterare, som jag en
gång i ett sällskap råkade spela poker
med — detta afskyvärda spel, som icke
är något spel, utan revolverhazard. Där
var verkligen en ganska stor likhet —
dock måste jag säga att så diabolisk
var icke på långt när amerikanen, den
dubiöse mr M., som också snart
försvann ur sin glansroll i det spårlösa
töcken hvartill dylika höra. — Så
väcktes jag af doktorns kalla stämma:
”Sitt, herr konsul!”
Jag satte mig i en präktig
buffellädersoffa som stod midt på golfvet. Rundt
om blänkte från hyllor, i skåp, på bord,
den vanliga attiraljen af glas, profrör,
flaskor, pumpor, retorter och kolfvar.
Några maskiner och nickelinstrument
stodo på särskilda metallställningar och
i ett hörn rann i en bassäng en klar
vattenstråle. Det luktade svagt af någon
HENNING BERGER
exotisk ört i salen — kopaiva tror jag.
Och på ett bord, alldeles i min närhet,
var staplad en massa apoteksinslagna
- pilleraskar och paket hvars etiketter
tydligt nog upplyste om hvad slags
patentmedicin doktor Henderson
tillverkade. — En utan tvifvel lönande affär !
Han satt midt emot mig i en präktig
skinnfåtölj och lurade på mig som en
vildkatt. Hvad satan ville människan ?
Kanske hypnotisera mig!
Jag såg på min klocka som visade
half tre.
”Hör, herr doktor,” började jag i
irriterad, skarp ton, ”hvad är
menin
gen?”
Han teg ännu ett ögonblick, men
hans hvita hand tecknade en lugnande
gest i luften:
"Förlåt mig! — och var så, så god
att lyssna!”
Lutande sig bakåt i länstolen
berättade han långsamt och med en
egendomlig monotont sarkastisk betoning på
hvart ord:
”Jag kände en gång en amerikansk
läkare som gjort en förmögenhet på
vissa slags salfvor och kapslar och
extrakter och lösningar för vissa slags
sjukdomar. Men han blef trött på
geschäftet och då lyckades han
uppfinna några piller, de mest underbara
och ofelbara piller som någonsin
existerat. De sågo helt oskyldiga ut, hvita
och små som snökorn och ändå
innehöllo de allt, ja allt, hela lifvets
visdom, dess abed, dess ända och slut:
de innehöllo Döden. För all del —
icke på vanligt vis, det kan tusen olika
piller göra, men dessa voro
instantaneous, utan hjälp, blixt från klar
himmel, ingen smärta, ingen ångest, bara
adieu för evigt, som man gick och stod,
rätt där på fläcken — ett trolleri,
ho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
