Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
% __”( f X*_ S SHAN
$ N AN _, AN
ET JE N III III
F EN FIOLFLICKA.
L
TAFLOR UR ETT MÄNNISKOLIF.
ar ELSA LINDBERG-DOVLETTE.
(Forts. fr. aprilhäftet.)
Det fanns för en tid tillbaka en gammal gata i Stockholm och där bodde de förunderligaste män
niskor. — Puckelryggen Pim, som var urmakare och "fioldoktor"; gubbarne Jakob och Jonatan med deras
barska hushållsfru tant Malvina; slaktar Bengts hustru, som handlade med korf, men gömde på ett
BHlått rum". där hon hvilade sina tankar från mat; "Stöfvelkungen", som hade stöflar b i tak och i
källare; fröknarna "Pappersknif", två blyga gamla systrar, som ägde en liten papperskandel
och"Kattjungfrun", som bodde på vinden och om kvällarna satte ut mat åt gatans hemlösa kattor. Alla dessa
enades i sitt kärleksfulla intresse för Pims lilla systerdotter Viola, eller Fiola, som hon kallades, därför
att .kon spelade fiol. Hon ägde nämligen förmåga att spela fram just det, som hvar och en mest
längtade efter. Och därför lät också gubben Jakob henne ibland spela på sin dyrbara fiol, som efter den
ryktbare instrumentmakaren kallades "Guanerius". Och Fiola fattade en stor kärlek till det ädla
instrumentet. För att vidare utbilda sig profvade hon in i Konservatorium och blef först antagen till
aspirant, sedan till elev. På det att hom skulle kunna resa ut och studera till Parrs, samlade man ihop
pengar och anordnade en konsert.
ELFTE KAPITLET.
DEN FATTIGA MUSIKERNS
RIKEDOM.
Stentrappan, som leder upp till
läktaren, gick i en krök. Just där var det
tämligen mörkt. Ty den af
sparsamhetsskäl nedskrufvade gaslågan räckte
ej till att lysa upp ordentligt. Så hade
hon också krupit ihop alldeles in i
skuggan — den lilla underliga
gestalten, som strax före konsertens början
smugit sig dit upp.
Vaktmästaren, som såg en biljett i
hennes hand, hade försökt närma sig
henne för att bedja henne stiga in på
läktaren, ”ty det finns god plats
öfverallt, mer än nog”, hade han tillagt
familjärt.
Men då hade hon kutat rygg än mer
och gifvit ifrån sig ett hväsande ljud,
som skrämde, så att han gjorde ej om
försöket.
— ”Det lät som en katt, ja,
ackurat som en ilsken katt, ”” förklarade
han för de andra vaktmästarna sedan
— — — "”På den här konserten är det
då ingen vanlig publik, inte — —
Och det hade han rätt uti.
Så var det då också själfva
”Kattjungfrun””, som satt där. Med tusende
svidande själföfvervinnelser hade hon
förmått sig själf därhän, att hon i sin
människoskygghet besökte en konsert
om hon också blef sittande bara i
trappan.
Här ville hon bli kvar. :
Och hon hade en förnimmelse af,
att Fiola sände sina fioltoner hit ut till
henne, enkom för att söka henne. Här
ville hon sitta i skymningen, ensam,
och tänka med allt sitt hjärtas kraft på
Fiola, gifva henne styrka med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
