Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
vikskrage omgifna chemisetten. Halfkorta
ärmar af muslinen och voilen, på innersidan
tvärveckade, men dessutom rynkade som en
vanlig blusärm. Sammansättningen är alls
icke ful, den är icke på något sätt banal,
och mycket elegant så länge det är nytt.
En dylik klänning kan snart sagdt hvem
som helst göra hemma och lyckas bra
med. På de mycket vackra och praktiska
kombinationer, som jag skulle vilja kalla
prinsesskjolar, i brist på bättre namn, det
vill säga en prinsessklänning,
alltid mycket enkelt sydd
och garnerad, utan ärmar
och med djupt utskurna
ärmhål och urringning att bäras
ofvanpå blusar, ser man
mycket ofta blusarna af både
broderier och spetsar, men
öfverdragna med ett enkelt,
en smula rynkadt lager af
tunnaste chiffon i
prinsesskjolens färg, för att få
helhet i arrangemanget. Själfva
underblusen är nämligen hvit
eller creme. Man ser också
storblommiga : sidentyger,
som, använda till klänningar,
helt och hållet öfverdragits
med enfärgad ciffon, ettdera
svart eller i någon fårg, som
på ett lustigt och vackert
sätt harmonierar med
sidenstommens bottenfärg.
Ja, så var det ärmarna! :
De göras i så godt som alla
under historisk tid kända
former, frän den åtsittande
långa medeltidsärmen = till
den halfkorta blusärm vi
hittills ansett allra mest
lämplig för hushållsförkläden
och dylika — nyttiga och
praktiska plagg. Materialet
är lika skittande som faso- Fig.
: N —
6 Linnedräkt med
linnenerna, ibland gör man dem ofverkladda traknappar och snören.
DE NYA MODERNA
af klänvingstyget, ibland af ett annat tyg,
men allra oftast af mycket grof tyll, hvars
maskor se ut som cellerna i en
honungskaka. Släta äro de mycket sällan, men
de belt små vecken tycks man ha tröttnat
på, den grofva tyllen fordrar dessutom
bra mycket större veck än den hittills
allenarådande tunna chiffonen. Det finns
också ärmar som äro alldeles ätsittande
vid axeln och halfvägs ned till armbågen,
därifrån kommer en stor puff ned till
handleden, hvars strama
manchett går ut
F öfver hbanden, som
på en madonnabild,
eller helt enkelt så som vi
själfva buro det för en åtta
tio år sedan. På kapporna
ha ärmarna redan betydligt
mera vidd upptill, utan att
i öfrigt ha ändrat form, de
visa alltså en svag tendens
till fårbogsärmar.
Apropos kappor, så äro
de det enda plagget i vår
garderob som man i år kan
göra ett kollektivpåstående
om. De skola nämligen
allesamman vara långa,
variationen sträcker sig endast
från knähöjd och ned till
strax — ofvanför kjolfällen.
Tånk så mycket af de nya
dyra tygerna det skall gå
åt! För resten är det icke
så mycket sensationellt att
säga om ytterplaggen, deras
högsta elegans är ju i alla
fall att de äro strängt
korrekta. Det tema som
varieras är det vi sett redan
föregående vår.
Förändringarna äro på det hela taget
icke större än att det fordras
en sykunnig person för att
upptäcka dem, utom förstås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
