Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGÄNGE.
HVARDAGSBERÄTTELSE ar CECILIA WENDEL.
(Forts. fr. föreg. häfte.)
Advokaten är Torsten Lebrun, gift med fru Maud. Paret har en liten middag, där man får göra
bekantskap med deras hvardagswngänge. Först advokatens kompanjon, vice häradsh. West med sin lilla
fina mamma, fru van Reeh med sin dotter Magda, en mörk, vacker flicka, som är massös, en
grosshamdlare, en notarie, en docent, en rösträttsintresserad dam samt fru Lenah Ström och en liten obetydlig
flicka, Beda, som går frun tillhanda hos henne. Häradshöfding West har råkat få se Magda ha ett
uppgjordt möte med — Bedas fästman, Fabian Halvorsen, som olyckligtvis har rykte om sig att vara
en fruntimmerskarl. Om det vet Beda intet, hon är lycklig att få träffa honom en timme, för henne
är det nog. Man får en inblick i fru Ströms godmodigt glada hemlif, med två barn och en underlig
jungfru. Det skymtar att fru Lebrun inte är i jämvikt. Fabian lånar pängar af häradshöfdingen,
hm’åct tar sig illa ut. Sedan möter han Magda i hemlighet och ger henne pengarna — allt utan Bedas
vetskap. Slutligen inträffar en liten kollaps mellan herr och fru Lebrun, som herrn tar mera lugnt,
men som drifver frun att gå ut och äta middag med docenten. Det blir dock misslyckadt och hon
kom
mer hem migsbelåten med sig själf och hela tillvaron. Men docenten är nöjd, förnämligast med siy själf
och antyder för notarien att han gjort en eröfring. Det börjar pratas om Magda, som af en mondin
medlem i den nya damklubben vägras inträde i denna. En son hos fru Ström är en illustration till
frågan: "böra barn agas?’
TIONDE KAPITLET.
Med dofva smällar föllo de tunga,
mässingsskodda ekdörrarna
alltemellanåt igen, när ett par herrar, med
nytända cigarrer mellan läpparna, stötte
upp dem och stego ut på gatan.
Vattnet glittrade svart och dystert nedanför
motsatta trottoaren, melankoliskt
speglande några gaslyktor och midt emot
aftecknade sig mot en snömängd
himmel otydligt en grå, gammal och illa
medfaren byggnad för ett statens verk.
Vid järnräcket rörde sig en
kvinnogestalt, som stundom fullt belystes af
den förbisusande elektriska vagnen och
sedan åter insveptes i mörkret —
isynnerhet då var hon föremål för ett matt
intresse hos de hemvändande
middagsätarna.
Tåligt gick hon där fram och
tillbaka i långa slag och kastade en blick
mot resturantens trappa för hvar gång
dörrarna hördes falla igen. Slutligen
tycktes den komma, som hon väntade
på; en lång, grann pojke — ty mer var
han knappt — kom bekymmerslöst
nedslängande för de fyra trappstegen.
Kvinnogestalten gensköt honom och
han ropade med ett förvånadt, fast
hjärtligt och okonstladt:
”Hulloh, Magda! Är det du?”
"Ne’j se, så roligt! Jag kom
alldeles tillfälligtvis förbi... Nu följer
du mig en bit!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
