Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
lysande af beundran, snabb i
öfver
gångarna som han var, och med ett
uttryck af hänsynslös lefnadslust öfver
det granna ansiktet, ett uttryck, som
kunde bli farligt med tiden, helst som
det icke öfverskyldes af någon kultur,
men som nu fick sin försonande glans
af hans ungdom.
”Charlie is my darling, the young
chevalier ...” gnolade hon på en
gammal skotsk folkmelodi, då hon steg upp
i spårvagnen, som skulle föra henne
hem. På fotsteget vände hon sig om
och tillvinkade honom en sista hälsning.
Fru van Reeh hade sitt
solidarhushåll i Vasastaden och Magda köpte litet
kallskuret med sig, innan hon gick upp.
De lefde indraget, dessa båda, mer
indraget än fru van Reeh behöfde,
menade somliga, som tillade: ”Jag
begriper inte hvad hon gör med sina
pengar, för hon skulle väl ha litet efter
mannen”’, den där sortens reflexioner
om andras lefnadssätt, som det finns
så godt om. Men det var ett faktum,
att Magdas mor hade en viss talang
att inte ge ut pengar och ändå vara
gladlynt och icke tyngande för andra.
””Goddag lilla mamma!” ropade
Magda i tamburen. ”Har jag dröjt
länge? ”
”Nej vet du, det har jag inte tänkt
på, ” svarade modern inifrån.
Magda tvärstannade i gesten — hon
höll på att hänga upp sin kappa. Hade
det inte händt något? Den årslånga,
förtroliga samlefnaden på tu man hand
med modern hade gjort hennes öra
känsligt för hvarje tonfall i moderns
röst. Med ett ryck hängde hon upp
plagget och for in.
”Här luktar kristet blod! citerade
hon och vädrade med vidgade
näsborrar. ”Har det varit nån här?”
383
”Ska du inte hälsa på mig först?”
frågade hennes mor leende.
”Nej, mamma, det är något och nu
vill du vinna tid. Hvad är det?”
Magda stampade med foten i .
golfvet. .
”Om du inte väntade något, Magda,
skulle du då vara så klarsynt?”
frågade modern saktmodigt och såg
stadigt på henne.
”Så, nu ha de börjat springa till
dig med sladder. Å, jag hatar dem,
hatar dem! Hvad ha de här att göra t”
Hon knöt händerna och andades
kort.
Hennes mor stod midt emot henne,
de voro ungefär lika högresta båda,
och sade lugnt: =
”"Den där tonen trodde jag du
lämnat bakom dig, Magda. Ha vi inte
kommit öfverens om att vi skulle slippa
de där romantiska fasonerna?”
"’Jo, mamma.” .
Magda blef förlägen.
”Men vill du inte tala med mig
ordentligt då?”
”"Vi dricka te först.”
Magda sänkte blicken, hon kände
djupt i sin ömtåliga, både fåfänga och
stolta själ svedan af den tuktan, som
låg i moderns korta ton.
Tedrickningen och diskningen af kopparna efteråt,
som annars brukade gå under prat och
glam, skedde nu tyst, men utan
ovänliga och stela miner, det var bortlagdt
mellan dessa båda.
Så skulle det bäras in vatten till
morgonduschen, fönstren ställdes upp
i sofrummen, de båda damerna togo af
sig kjolar och skor, satte på sig tofflor,
satte läster i skorna och putsade dem
samt hängde kjolarna i tamburen till
vädring — allt gick fort och mekaniskt,
tydande på vana vid hotellif och
själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
