Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
”Mamma, låt oss inte tala om det
här mer, ”” sade Magda plågad. ”Det är
missförstånd och förväxlingar och ...
Jag kan inte tala om det.”
Hon band ihop håret och reste sig
för att markera att hon ville ha slut på
samtalet. m .
Men hennes mor satt ännu kvar
och sade, nästan tveksamt:
”Har jag inte anspråk på något
förtroende från din sida, Magda?”
Magda svarade hårdt och hastigt,
som alltid, när hon ville behärska en
själsrörelse :
”Ska inte en mor lika gärna ha
förtroende för sina barn — det är väl de
äldre, som ska göra början.’”
Fru van Reeh mötte åter dotterns
blick, de liksom mätte hvarandra en
sekund. Och det blef den äldre som
gaf tappt.
""Du är så sträng, du,” sade hon
med ett försök att le.
Det var något galet i det, något
underligt att se denna ståtliga, lugna
kvinna vika undan för dottern, hon
liksom bad om öfverseende med de
darrande läpparna, som för ett
ögonblick inte kunde forma ord. Och
Magda märkte det, hon led af att se
sin mor så, att hon knöt händerna och
i nästa sekund syntes färdig att kasta
sig ned framför henne. Men det skulle
ju vara slut på de ”romantiska
fasonerna”’, och sålunda sade de hvarandra
endast ett vanligt, men ömt godnatt.
”Har du förtroende för mig,
mamma?” frågade Magda.
”Du menar det som är rätt, det
vet jag, ” svarade hennes mor, ”men
jag är rädd för att du kan göra dig
själf något, som du får umgälla i
åratal. ”
”Jag är en generation klokare än
385
du, kom ihåg det!” svarade Magda
med något af sin vanliga glädtiga
tillförsikt.
Och åter tycktes modern vika
undan, hon svarade inte, endast tryckte
dotterns smärta, gossliknande gestalt
intill sig och gick in i sitt rum.
Magda kastade en <passionerad
slängkyss efter henne och gick in
till sig.
Där hängde hon ett tag i sin trapez,
slängde rundt och gungade i
knävecken, så klädde hon raskt af sig och
hoppade i säng.
På andra sidan väggen satt hennes
mor länge, framåtlutad och orörlig.
- Slutligen rätade hon på sig, och sade,
som om det varit henne en tröst att få
höra en mänsklig stämma, vore det
blott sin egen:
”Skall jag nu gå igenom min
ungdoms grymma år på nytt och nu — i
Magda har jag så svårt att bära dem!
Och jag kan ingenting göra, om jag
inte lyckats ge henne mer än jag själf
hade, så är det för sent nu. Nu får jag
stå stilla och se på— Magda, Magda,
hon får inte göra som jag en gång.”
Och åter böjde hon hufvudet, det
stolta hufvudet med det förnämt hvita
håret och vaggade det långsamt fram
och tillbaka mellan sina knutna händer.
ELFTE KAPITLET.
”Seså, min fröken, nu får ni
försöka vakna!”
Usch! Klockan var half åtta, det
var väl ingenting att bråka om. Men
fru Ström beredde en aldrig den
öfverraskningen att vara normal och sömnig
om morgnarna, nu var hon vid sitt
mest driftiga och skämtsamma lynne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
