Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 CECILIA
det, det är som om hon skulle komma
in när som helst. Nej gå, Fabian —
i morgon skall jag möta dig, hur tidig
du vill.”
"I morgon reser jag, jag for hit
i ett anfall af galenskap, jag stod
inte ut —"
"’O, Fabian, jag älskar dig,” sade
hon med nästan tveksamt allvar, hon
tog så sällan de starka orden i sin
mun.
Och han gick. De skulle träffas
klockan åtta på morgon.
"Men jag vill telefonera ett tag i
kväll,” sade han i dörren.
"Ta, det kan du få, men snart, för
nu går jag och lägger mig,” log hon.
"Och så skall du gå i ditt lilla
nattlinne genom hela korridoren, min
blomma, min ros! Nej, jag vill inte
köra upp dig ur sängen — Beda,
kan jag inte få vara hos dig tills du
somnat?”
Men det fick han inte och när
dörren ändtligen smällde igen hade ingen
af dem kommit ihåg, att Beda inte
visste på hvilket hotell Fabian bodde.
,
Beda sjöng oförfäradt medan hon
klädde af sig, i hennes minne dök upp
reminisceanser från gamla
konsertprogram och de fingo nu, huller om buller,
tolka hur hon kände det.
"Munken gaar i Enge
den lange Sommerdag,
Hvad gör han der så lenge
0 ja, 0 ja, o, ja...”
Ja, hvad kunde munken göra i
skogen så länge en sommardag? Så
lustigt, en munk till på köpet. Han
bredde visst ut en Kappe så blå åt den
älskade att stiga på, tra la la, tra la la,
Munken gaar i Enge — — —den lange
sommerdag, en vacker dag med fåglar
WENDEL
och fjärilar och gräs, åh, hvad allting
var härligt, hvad lifvet var skönt! Och
så kom det helt omotiveradt en annan
strof: "Synden, Döden, Söstre to, to,
sad allene i Morgonröden”. Den
sjöng hon med verklig bas, alt kunde
man då rakt inte kalla det! Hon fick
isterhaka när hon skulle göra tonerna
riktigt mörka : Synden, Döden, Söstre
to, to —
Men slutligen blef hon -trött i
käkmusklerna och tystnade. Hon sträckte
sig i den sköna bädden, tog en drufva
och började läsa.
Boken var rolig och bladen vändes
fort. Klocka hade hon ingen,
väckarklockan i köket slamrade så förfärligt
att hon låtit den stanna och om
morgnarna kunde hon genom salsfönstret se
ett tornur. Men nu var hon väl ett...
Och Fabian som ville telefonera —
Men hvad, var detta! Ett buller!
Hon satte sig upp i sängen och
lyssnade. Kunde Fabian... Hon
stirrade spändt mot dörren för att få se
den öppnas — tänk att vara så kär i
en... for det igenom henne med en
svag triumf.
Men dörren öppnades icke. Det
var dock ett buller, det kunde hon
våga hvad som helst på. Nu — nu
igen! Det gick smygande steg därute.
Med ens blef hon vettskrämd, kall
af fasa. Det var något därute och här
satt hon ensam i ett litet rum utan
utgång i farstun. Skrika vågade hon
inte, hon skulle inte ha kunnat. Hon
stirrade alltjämt mot dörren, satt
alldeles stel och bara väntade.
Nu hördes ett knarrande och
mekaniskt fuktade hon pekfingret, och, utan
att ta ögonen från dörren, satte hon
det mot veken så att ljuset slocknade.
Det blef kolmörkt först, men snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
