Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
befanns vara det rätta. Dörrspegeln
var inte svår att slå in — männen hade
nog gjort det, om inte fruktan att bli
ertappade tagit öfverhanden. Nu fick
det i stället bli advokatens sak och
aldrig hade Beda vetat, att han kunde
ha så mycken glädtig ömhet i sitt väsen,
som då han gjorde allt för att få henne
varm och lugn.
”Lilla Beda t”
Fru Maud ville göra något för
henne. Där gick Torsten och pysslade,
gaf henne vin, telefonerade hem och
väckte Elin för att be henne göra i
ordning en bädd och litet mat, flickan hade
ju inte sofvit en blund! Men fru Maud
stod overksam med sitt : ”Lilla Beda’,
hon var så maktlös i känslan af bur
likgiltig hon varit för detta barn, hur
de alla försummade Beda och lämnade
henne ur räkningen och ändå togo för
gifvet att hon skulle uppföra sig
oklanderligt och vara nöjd. Här hade hon
suttit midt emot Beda under
middagarna, talat förströdt om likgiltiga. ting,
gifvit henne en bok till låns ibland,
ibland kanske satt henne i en droska,
om det regnat och så skickat af henne
för att helt få ägna sig åt sitt igen. Så
var det alltid, man gick om hvarandra,
talade och hörde på, men själarna voro
fjärran, alltid var man upptagen af sitt
eget och ingenting annat än Ssitt eget.
Och hon var Torsten så tacksam
393
för att han hade vänlighet till öfvers för
henne också, liksom om hon lidit någon
fara. Torsten var som en annan
människa, han var förtjusande! Ack, det
var hon, som var likgiltig och själfvisk
— Torsten var sig inte olik, hon brydde
sig bara aldrig om honom.
Och när advokaten stod med armen
om sin hustrus lif och helt nyter
beskådade sitt verk — den betydligt
uppkryade Beda — sade fru Maud:
”Lilla Beda, vill du att jag skall
telegrafera efter din fästman?”
Och Beda svarade förläget :
”TJo tack, men Fabian är här. Vi
ska träffas klockan åtta i dag på
morgonen.”
Makarna växlade en blick och brusto
i skratt. ,
”Kunde jag inte tro att hon hade
Fabian någonstans i ett skrymsle,
färdig att tas fram i rättan tid,’” sade
advokaten i upprymd ton.
Men fru Maud strök Bedas hår
och sade:
”Lilla Beda, hvad det skall gräma
” honom att han inte fått vara den, som
fann dig och fick hjälpa dig.’”
Och de orden gåfvo Beda mer än
allt bestyr i världen, fru Maud visste
att hon nu fått försona något af det
hon så bittert innerst kände sig ha
förbrutit.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
