Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
han vill inte tänka på det nu. Kanske är
hon ensam och sorgsen, också hon, hvad
visste han! Men hvad barnets hand varit
smal och mjuk; hur måste han inte göra
sin egen hand lätt och varsam för att taga
i den!
Det goda man vill, det gör man icke,
tänkte han med kval. Hvarför? Hvarför
stygga ord, hatfulla, kalla ögon?
Hvarför inte vara enkla och goda som barn,
hvarför icke alltid ha lätta och varsamma
händer? Joanna, Joanna, skulle du inte
förstå detta, om jag med nya och milda
ord sade dig det?
H.
Nästa dag gick Jacques vid samma
tid åter i Luxembourgträdgården, men han
lyckades inte finna ryskan och hennes
barn. Han undrade om de med afsikt
sökt undvika honom och tanken gjorde
honom sorgsen. I går hade hon ju sagt
att hon förstod honom, den svartklädda
.kvinnan, när han talade till henne. Han
hade öppnat sitt hjärta, sagt några ord
som man icke säger till hvem som helst
— hon måste ha anat att han var trött
och upprifven och uppriktig; hon måste
ha anat att han behöft henne och hon
visade ju också barmhärtighet, svarade
blidt och strålade af glädje, när han gaf
barnet rosenknippan. Men i dag var hon
lika fullt borta.
Jacques bodde i ett par små rum med
balkong sex trappor upp vid den fredliga
rue Gay-Lussac. När han kom upp i den
fjärde trappan hörde han redan att någon
spelade på hans piano och förstod att
det var Joanna. Han stannade utanför
dörren för att pusta ut och för att lyssna.
Nu sjöng hon också; hennes vackra,
mjuka röst klang sorgset i dag.
MARIKA STJERNSTEDT
”Så här dags vet hon att jag brukar
komma hem,” tänkte han, ”och hon
sjunger sånger, som jag tycker om. När jag
nu kommer in, springer hon upp och hon
gråter troligen och ber mig vara god igen.
Jag känner till det! Hennes ögon bli
så vidunderligt fulla af smärta och jag
tror nog hon lider, jag tror det — men
hvad äro väl kvinnotårar?” tänkte han
obönhörligt. ”Man botar dem med en
kyss. ”
Han vred om nyckeln i låset och kom
in. Han gick först in i sofrummet och
märkte att Joanna måste ha legat en stund
på sängen, man såg ännu fördjupningen
efter hennes hufvud på kudden, och när
han gick närmare, såg han att
örngåttsvaret var fuktigt. Af tårar? Var han väl
säker på att hon icke stänkt vatten där,
för att låta honom tro att hon gråtit,
medan hon helt enkelt låg och funderade
ut sin krigsplan! Så öppnade han dörren
till det andra rummet, där hon satt, och
genast upphörde musiken. Hon sprang
upp från pianostolen och mötte Jacques”
ögon med en skygg blick. :
”Ja du,” sade hon hastigt, utan att
invänta något ord af honom. ”Du kanske
förlåter mig ... Jag tyckte jag kunde sätta
mig och spela och sjunga öfver litet här,
när du ändå var ute. Just nu skall jag
gå. Jag har så svårt för att vara utan
piano — du kanske ändå inte har så
mycket emot, att jag sitter här när du
är borta?”
”Nej, ” sade Jacques, ”du kan gärna
sitta här. Det är mig likgiltigt.”
Hennes stora hatt med syrenerna låg
på hans skrifbord, hon gled dit och tog
den, stod och vägde den i handen.
”Hur har du det, Jacques? Ja, du
kan ju inte taga så illa upp att jag frågar?
Det är ändå svårt att på en enda gång
alldeles upphöra att intresera sig för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
