- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
431

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PRÄRIEN

Men jag kunde ingenting se. Jag
följde hans anvisningar och ansträngde
ögonen till det yttersta för att
urskilja något på den gråbruna,
förbrända marken. Ökenbusken — the
sagebrush — och de «spanska
bajonetterna+, som inte förtvifla i någon
torka, hade jag ju redan upptäckt. De
voro den enda växtligheten och de
skymde ingenting för mig.

«Är det ben, som hvitnar
därborta?« pekade jag.

«Hela vår väg är markerad af
hvitnande ben, som ni skall se, så
snart ert Öga riktat in sig. I de flesta
fall kreatur, förstås, som törstat ihjäl,
eller frusit ihjäl under vinterns
snöstormar. Men inte alltid kreatur!
Hvart man ströfvar här finner man
grinande skallar och andra
vittnesbörd om strider och massakrer, som
ingen kan berätta något om, därför
att ingen lefde öfver. Det är inte så
länge man har kunnat fara i Pullman
genom öknen!«

«Öknen? Prärien!«

«Som ni vill. Tror ni att öknen
är mera fruktansvärd?«

Jag började åter titta efter
präriehundar. Så småningom upptäckte jag
små jordhögar, påminnande om dem
som mullvaden kastar upp. På
toppen af dessa högar skulle de sitta.

Ändtligen såg jag någotsom rörde
sig. En liten grå varelse, hälften
råtta och hälften råtthund. Han hade
setat upprätt på bakbenen som en
hare, men nu satte han framtassarna
i marken och var med ett par skutt
försvunnen bakom sitt utsiktsberg
eller ned i sin håla.

«Ser ni dem nu? Ja, det är inte
långt emellan dem. De bo i ”byar’,
men ibland skulle man med större
skäl kunna tala om ”millionstäder”.
Den här byn t. ex. har vårt tåg redan


431

haft att göra med en god stund.
Roliga små pyren. Ni vet förstås, att
om ni rider ut på prärien och träffar
på en enstöring till präriehund som
sitter för sig själf och håller utkik på
toppen af sitt berg, så släpper han er
aldrig ur sikte. Inte heller flyr han
till de underjordiska regionerna, om
ni inte kommer för nära. Följden af
dessa båda omständigheter är, att om





Blommande »Spanska bajonetter».
Foto. af förft.

ni rider en lagom stor cirkel med
hans berg som medelpunkt så följer
han er hela tiden med ögonen, men
flyttar sig inte, endast vrider på
hufvudet. Nu tror ni att det vore ett
enkelt sätt att döda honom genom
att endast rida ett fullt hvarf åt ett
håll, hvarvid han ofelbart måste vrida
nacken af sig? Men — underliga
gåta för zoologien! — inga trovärdiga
uppgifter föreligga, att någon lyckats
rida ihjäl en präriehund på det sättet.
Många ha försökt, men ingen har


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free