Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
fyra språk på en gång — några ord
på ryska, så en fransk mening, så en
tysk och så några engelska glosor. En
hel mängd cigarretter rökte hon och
kastade dem sen halfbrända rundt
omkring sig. När hon såg mig, sade hon:
”Hvad är det för en liten en, som
har så allvarsamma Öögon? Men
knappt hade hon sagt ut meningen så
glömde hon, hvad hon sagt och
började med något annat. Och så var hon
alliid. Jämt fanns det halfrökta
cigarretter och oafslutade meningar rundt
omkring henne. — —
— — — Dagen därpå, när jag stod
och öfvade i mitt rum bakom
papperskorgen, så steg hon på, utan att knacka
och satte sig ned i den enda stolen,
som fanns. Det grå floret hade hon
knutit om hufvudet. Kanske var det
för att skyla, att håret bar på tre färger,
alldeles som trikoloren. Öfverst var det
grått och sen svart, men det grannaste
var lösluggen, iy den var röd. Hon
var ofantligt musikalisk, åtminstone
trodde hon det själf. Hon sjöng och
hon spelade piano. Jag gick ofta in
till henne i hennes rum, ty hon hade
ett piano och hon ville gärna
ackompanjera mig. Så spelade vi ofta
tillsammans. Egentligen voro vi förstås aldrig
tillsammans, ty generalskan var alltid
ett par takter före eller efter mig. Hon
var i alla fall alltid nöjd, när vi
åtminstone voro tillsammans vid slutei och
då brukade hon säga helt stolt — —
”En tous cas nous avons fini å la
méme fois” — — —"” Så pratade
Fiola för att behaga honom,
förlöjligande och öfverdrifvande. Och i
hennes lilla kloka hufvud fanns hela tiden
den tanken: ”Använd ögonblicket, ty
han har makt att hjälpa dig.”
— – — "”Ah! Nu vet jag hvem er
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
ryska generalska är. Det är
generalskan Milloff. Inte sant! Ja, hon är då
för löjlig!” sade doktor von Wullt och
de skrattade båda — — ”Hon har
riktigt en mani att taga sig an unga
artister, för att beskydda. Men om hon
kan göra något för er — — ja — —
det blir något, ni får bedöma sedan.
Men jag — jag har pennans makt. På
oss kritiker beror det — en artists
framtid kan ligga nedsänkt i en kritikers
bläckhorn. Förstår ni?”
Liksom omedvetet lägger han sin
hand öfver hennes, som hvilar på den
röda sammetssoffan. Hon drager den
icke undan. Hon ser honom stadigt
i ögonen. Och alltjämt är det
beredvilliga uttrycket kvar i hennes ansikte.
Han drager försiktigt den lilla fasta
handen intill sig — — ” Fiolfingrar t’
säger han och smeker den lätt.
Nu hvilar den på hans knä,
omfattad af hans båda händer. Hon låter
det ske, utan att förändra uttryck.
”Det är jag som kommer att
kritisera eder i den främsta musiktidningen
i Petersburg, förutom i ett par
tongifvande dagliga tidningar. Men för att
göra det riktigt bra måste man ju lära
känna en artist både som människa
och konstnär. Alldeles som en målare,
när .han skall göra ett lyckadt porträtt.
Han studerar sin modell — med alla
medel, som stå till buds, förstår ni?’”
Han böjer sig fram öfver Fiola.
Och hans andedräkt, som doftar af sött
vin, är öfver hennes ansikte.
— Då var det, som det
märkvärdiga hände. —
Fiola vrider sitt hufvud helt litet
bort, men beredvilligheten är ändock
kvar i hennes leende min. På så sätt
kommer hon att se ut genom salongens
spetsinfattade fönster. Där ute är
oge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
