Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARGENTINSK
A UEE kA
SV EREKAALS
- DEE
R
"v’jn A
p Z la
S a E
IR
IBSENTOLKNING.
ar ANDERS EJE.
udskapet om Ibsens död
telegraferades ut öfver all världen
z en dag i slutet af maj 1906;
nyheten nådde städerna kring La Plata
genom två kablar, och Syd-Amerikas
journalister, som äro skurna efter
nordamerikansk modell, fingo brådtom att
tvätta ur händelsen hvarje antydan till
sensation.
Hvem var denne Ibsen?
Klichélagren genomletades och den
för ändamålet bäst ägnade bilden slängdes
” hänsynslöst in i spalten. En tidning, som
hufvudsakligen hade sin läsekrets bland
landtbrukarna, lät all småaktig hänsyn fara
och gjorde den aflidne till haciendero och
ägare af tvåtusen hästar. Men i Buenos
Aires hittade ett flertal tidningar rätt och
hänvisade sina läsare till en spansk
öfversättning af några Ibsenska dramer.
I ”El Diario”, som kommer ut fyra
gånger- om dagen, var emellertid
telegrammet om Ibsen undanpetadt af en
polisnotis redan i middagsupplagan, och
”La Prensas” kvällsupplaga hade stuckit
undan nyheten i tre petitrader mellan ett
halft tjog generalsutnämningar.
Detta var alltså det sista om Ibsen,
tänkte jag. Det sista, här, i Argentina!
Men jag misstog mig.
Ty några dagar senare under
absinttimmen utanför Café Parisiana, nämndes
hans namn. De vandrande krämarlådorna
pigitzesy (3OOGIe —
trängdes bland skoputsarpojkarna,
italienare med maccaroni och karameller,
tyskarna med knappar af pärlemor,
kvinnor från båtarna med bananer och drufvor,
och så detta flugsur af reklambärare, som
läto ett skyfall af lappar i prismats alla
färger regna ned öfver asfalten ... Enrico
Ibsen !
Ibsen !
Jag högg pilten i nacken.
”Är det en ny skosvärta?”
”Nej sefior, jag tror knappt, men se
själf.”
Med en frikostighet, som kunde varit
svensk, lade han ett femtiotal affischer
på mitt bord, tog i utbyte en grabbnäfve
full af fuktiga gröna oliver från fatet på
mitt bord och försvann.
”Palatsteatern vid Calle Solis ger i
kväll den i dag aflidne, store diktaren E.
Ibsens kolossala drama ”Ett dockhem”.
Hela personalen uppträder. Kaffe, öl från
fat, whisky och likörer severas oafbrutet.
Under pauserna uppträder den
europeiska magdansösen Marina i
bottenvåningen.
Entré un peso.”
”Nej, ” sade kusken, ”jag vet inte
hvar Palatsteatern ligger. Men sitt upp,
sefior. Jag kör hela Calle Solis fram.”
Det ändade med att vi fingo fråga en
poliskonstapel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
