Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAREN
gade han kassörskan,
nej.
”Det går inte an, nu måste vi gå ut
och titta ett litet, litet, litet tag på det
vackra norrskenet, annars blir vår herre
nerstämd, om han gjort sig besvär
förgäfves. ” .
Sålunda tvang han kassörskan med
sig, och ute på bron stod den magra
läraren och tittade för sig själf på
himlens oroliga sken.
”Nej, det var snällt! ropade han och
omfamnade kassörskan och kysste henne
på halsen. ”Har man bara sitt goda
" hjärta, så får man för öfrigt se ut hur
som helst! Nog kommer det flickor och
möter en!”
Men kassörskan stod alldeles stilla
och såg på det hemska norrskenet högt
i himlen och hörde inte, hvad han sade.
Så rös hon och gick åter in och satte sig;
och lika sorgsen var hon alltid, fast hon
inte var klädd i svart.
- Ska vi ha en liten pärla i kväll för
det ruskiga vädrets skull?” frågade
boktryckarn.
"En pärla ska vi ha,” sade lärarn,
”men vädret är det bästa man kan
begära. ”
”Ja, det kan man väl inte säga annat
om!” sade urmakarn. ”Ett så storartadt
skådespel! Så magnifikt, så enastående
i sitt slag!”
. Men boktryckarn malde med axlarna
och skafde med nacken mot kragkanten,
ty han var en nervös och hetsig natur.
”Jaså!” sade han. ”Är detta det bästa
väder man kan begära! Antag till
exempel, att gatan är uppgräfd härborta.
Antag, att inget stängsel är uppställdt.
Antag, att ingen lykta hänger på stängslet.
Ja, är det orimligt? Är det otänkbart?
Ligger det något märkvärdigt, något
stötande i det? Visst inte! Absolut inte!
Nå, hvad sägs om det?”
och hon svarade
463
Redaktörn lade ner knif och gaffel och
skrattade.
”Nej, nej!” sade han. ”Bli inte ond,
kära boktryckare! Jag tänkte på något
helt annat.”
”Ja,” sade urmakarn långsamt, ”det
kan visserligen ha sina olägenheter, det
kan det ju, det kan det förstås —"”
”Å!” sade lärarn. ”Här faller man
inte i några gropar, det har man aldrig
hört talas om. Har du hört talas om
någon, som fallit i en grop här i staden ?”
”Det är alldeles riktigt!” sade
urmakarn. ”Jag har aldrig varit utom stan,
och jag har aldrig hört, att någon fallit i
någon grop här och slagit ihjäl sig.”
”Har heller aldrig någon brutit benen
af sig här?” frågade boktryckarn.
”Jo, för all del! Jo visst, det är
många, som ha gjort det, ja, flera
stycken!”
”Vet du alldeles säkert, att ingen af
dessa har fallit i en grop och brutit
benen?”
”Nej, det är sant! Förlåt mig! Det
hade jag alldeles glömt!” sade
urmakarn.
”Tror du inte, att det kan finnas en
och annan, som har fallit i en grop och
brutit benen af sig? Du vill väl inte
påstå, att denna stad i något afseende är
förmer än andra städer, och jag förstår
inte, hvarför man inte skulle kunna falla
i en grop här och bryta benen af sig, då
man kan göra det i hufvudstaden, som
i alla fall är den största staden i riket.
Så mycket måste du i alla händelser
medge, att det är tänkbart.”
”Tänkbart är det, det är alldeles
riktigt!” sade urmakarn. ”Det är
fullkomligt riktigt! Naturligtvis måste det vara
tänkbart, annars vore det ju högst
besynnerligt. Ja, för resten, hvarför kan
det inte hända, att någon har gjort det,
rentutaf! När jag tänker efter, kan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
