Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÅREN
det vill jag säga dig: är du klok, då ber
jag Gud bevara mig från att vara klok.
Måtte jag då få vara hvad jag är, om det
också skulle kallas dåre!”
Och utan att tillägga något vidare gick
boktryckarn sin väg, röd i ansiktet. Strax
efter bröto äfven de tre andra upp; och
när de kommo ut, var det stilla och
kyligt, och norrskenet jagade rastlöst på
himlen.
”Menar du, hvad du nyss sa?” sade
urmakarn lågt till lärarn. Äro alla lika?”
”Det står ju redan i bibeln !” svarade
lärarn. Han släpade sina långa ben, och
han knäppte med fingrarna, ty han gladde
sig så mycket åt att ha upptäckt sin
evighet.
”Ja visst!” utropade urmakarn. ”Å,
nu var boktryckarn dum! Det kunde jag
förstå. Han vill flyta ofvanpå, men jag
märker ofta, fast jag inte säger
någonting, att han hugger i sten. Det kan
ju hvem som helst inse, att vi alla, på
sätt och vis naturligt nog, äro lika goda
kålsupare. Det brukade också min far
säga, mycket ofta. Inför vår herre äro
alla lika!” sa han, ”och hvad man vill
säga, men han var i alla fall erkändt den
duktigaste urmakarn i stan.”
!n
467
”Det är underligt !” sade lärarn nästan
för sig själf. ”Nu behöfver jag inte känna
fler människor för att förstå lifvet. Jag
kan sitta hemma på mitt rum och se hela
världsprocessen genom mig själf som
genom en kikare, och när jag ser mig i
spegeln, ser jag mänskligheten. Det är
sannerligen underbart!”
Han försvann i mörkret som en
skugga, och då sade urmakarn till
redaktörn:
”Det är alldeles klart, att boktryckarn
är slipad, ty han upptäckte redan i går,
att lärarn var en dåre. För visst är karln
en dåre. Inte så där mycket förstås, men
si så där, en dåre! Inte sant?”
”Jo, si så där !” sade redaktörn buttert
och linkade på.
”Det har jag alltid tänkt, men
boktryckarn tål inte, att man kommer före
honom, och därför har jag tigit till nu,
men jag har förstått det! Jag har förstått
det länge, länge!” sade urmakarn.
Därmed gick han hem. Han gladde
sig obeskrifligt öfver att vara klokare än
boktryckarn och att inte ha upptäckt sin
evighet som lärarn. Ty en sådan
upptäckt skulle ju ha gjort honom till en dåre,
och kan något vara obehagligare än det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
