Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 CECILIA
gör du mig ondt, så glömmer jag det,
jag mitt nöt! Jag glömmer bort det från
den ena gången till den andra och kan
aldrig räkna ut att skydda mig på
förhand som du ... Ja, jag ”blåser upp en
bagatell”, jag vet det, jag känner
ordlistan. Jag har varit löjlig, som trodde
att du tyckte om mig och menade ärligt,
när du stod och spelade älskare för
mig i förmiddags, jag har gått i fällan
utan att ana det minsta, det är allt.
Det är ju ingenting att spilla ord på.”
”Du spiller rätt många ord, tycker
jag, ” tänkte advokaten säga, men i
stället tog han hennes hand och sade:
”Maud, jag har burit mig dumt åt,
och nu ber jag dig om förlåtelse.’”’
"’Jag har ingenting att förlåta. Du
är rädd för mig och trött på mig —
det är mitt fel och det är inte sådant
som botas med förlåtelse. Jag har ställt
till scener och nu straffas jag, det är
alltihop.”
”Maud, hör du inte, jag ber dig
uppriktigt om förlåtelse.’”
”Jag förlåter dig, gärna. Och jag
beklagar dig, som har ett så’nt helvete
hemma, att du inte törs tala med mig
i telefon ens.”
”Men vill du inte bli god på mig?”
”Kära du, jag är god på dig, jag
kan inte mer än beklaga dig! Gå nu
och lägg dig, du bör vara trött.
sitter uppe en stund.”
”"Kommer du inte in till mig
sedan?”
Ser du, det gör dig inte det minsta
att jag sitter uppe halfva natten!’”
"Men var inte oresonlig. Du säger
ju att du vill det ...”
"O gud, Torsten, jag tror ibland
att du är dum! Ja, se på mig, jag är
okvinnlig och obehärskad, jag skall
Jag
WENDEL
spela måttfull världsdam hela mitt lif
— det vore det bekvämaste — — Ack
Torsten” — hon kastade sig intill
honom och tog om honom med en
hetsighet, som gjorde honom tafatt och
förbryllad — ”begriper du inte att du
ska ta mig i famn, hårdt, och kyssa
mig — inte resonera, inte låta mig säga
en massa dumheter. Älska mig, tycka
om mig!”
”Men när du är sådan ...”
Hon släppte honom lika häftigt.
"’Ja, nu har jag förstört allt för mig
igen, ”” sade hon med svårighet. ”Nu
har jag bråkat med dig och hindrat dig
att sofva, du har arbete i morgon —
nej, det är söndag, Torsten! Det var
då ändå väl. Ja, nu skall jag inte bråka
med dig längre, god natt, käraste.”
Hennes mildhet — han såg inte hur
tillkämpad den var — gjorde verkan
och han tog henne i sin famn.
”Kära lilla, kom, låt oss sofva nu.
Jag har tänkt så mycket på dig i dag,
du var så vacker där i solskenet.”
Nu veknade hon på allvar och lät
honom leende hjälpa sig att knäppa
upp klänningen.
”Torsten, i morgon är det söndag,
kan vi inte fara ut nånstans?”
"’Jo,” svarade han, ”men... jag
rår inte för det, men jag har ett
kommittésammanträde ...” —
Hans ängslan att det nu igen skulle
”ta hus i helsike” stod så tydligt
skrifven i hans ansikte att hon skrattade till
i en half snyftning.
"Tyck om mig då de stunder du
har lediga!”” sade hon och stammande
af tacksamhet öfver att hon var god
igen bar han henne in, där dagern lyste
fullt genom fönstren och
vattenvagnarnas buller tydde på stadens
vaknande morgonlif.
(Forts.)
—0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
