Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN UNDERJORDISKA ORGELN
den var sluten, kall och svart som det
gamla järnets beslag och bommar. Allt,
fönster, gluggar, dörrar, portar, galler och
grindar tycktes sofva medeltidens
månghundraåriga sömn.
Och så vände jag hemåt. En känsla
af stark ”oberördhet”, om jag så får säga,
fyllde mig. Det var som hade en stämma
talat i mitt öra:
”Blanda dig aldrig i, hvad som icke
angår dig!”
Då jag passerade S:t Georgsbrunnen
hörde jag orgeln tydligt. Den spelade
"Polnisches Lied” och jag inbillade mig
att en kör stämde in med sång.
$
Tidigt på morgonen reste jag. Den
gamla diligensen skramlade i väg i en
silfverdimma som äfven svepte sitt flor kring
Rothenburgs torn och tinnar. Jag hade
icke med ett ord frågat hvarken hr Mäller
eller Gust’l (som med hemlighetsfulla
blinkningar emottog sin silfvertribut) efter
de öfriga resandena. — Jag såg blott att
den röda auton var framdragen och att
chauffören med all makt pumpade och
undersökte pneumatiken.
I Niärnberg fick jag ett D-Zug till
Muänchen. Köpte en andraklassbiljett, gaf
konduktören två mark och for i lugn och
501
ro, helt allena i ett första klassens
afstängda kupéapartement, till staden vid
Isar.
Och det var där jag ett par dagar
senare på kafé Luitpold läste
presstelegrammet om en rysk officers själfmord
i den pittoreska staden Rothenburg o. T.
— Han hade skjutit sig en natt vid en
gammal brunn som afbildade S:t Georgs
strid med draken.
"S:t Georgs strid med draken, var
det ja!” tänkte jag. ”Hvilken slående
symbol, hur man än vill ta det: gärna
för mig från båda sidor...”
Detta minne har jag, som jag skref i
början, med en viss tvekan upprepat.
Min = vistelse i den underbara
frankiska idyllen hade börjat som en
be
rusande påskdröm och den slutade som
alltid med ruelse och fasta, bön och allvar
efter karnevalen. — Det var min sista
sidotripp på alla mina turer, och därför
ville jag helst mylla ned den. Hur som
helst, det efterspel, den bringade, och där
jag var en obetydlig galleriåskådare på
plankbiljett, narrade mig rita dessa rader
i natt.
Jag har aldrig sett eller hört mer om
rysslädersväskan. Sammetsetuiet med det
kejserliga monogrammet skulle jag
däremot återse på en plats, jag minst väntat.
"But that’s another story.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
