Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
va
09 q . ;
A F Y
Za W
SJÖN.
SKÅDESPEL I EN AKT Aar K. G. OSSIAN-NILSSON.
PERSONERNA:
Leif Stenman, landskapsmålare, trettio år.
Irmelin Dahlbom
Birger, baron Rosenkrona
Förste turisten (doktor Alming)
Andre turisten
Tredje »
badgäster, turister.
Pelle Vandrare, jägare, turistförare.
Turister, damer och herrar.
Händelsen tilldrar sig på Sveriges västkust.
Ändlös bergsvidd, genomskuren af grunda klyftor mellan de långa, rullande åsarna. En låg, ej
aflägsen bergskedja sluter fonden.
parallell med rampen.
Enstaka dvärgbjörkar, enbuskar, ljungytor, moss- och laffläckar.
En annan, än lägre bergskant närmre förgrunden och nästan
I
dal
sänkorna säfmark. Berggrunden eljest bar med gråblå granitton, sparsamt strödd med hvita och
lilafärgade kvarts- och fältsten- (feldit-) fläckar.
Intrycket är ökenlik ödemark — ett haf i
undu
lerande förstening. Solen, som just med sin nedersta kant tangerar fondåsen, gjuter en vinfärgad
glans öfver ödevidden.
gäll skrattsalfva bakom vänstra kulissen.
Vid ridåns uppgång ligger scenen tom och tyst.
Därefter sorl som af ett sällskap uppsluppna turister.
Efter någon minut en
Sorlet upphör för att aflösas af sång — elegisk natur- eller nationalsång. Solnedgångsstämning.
FÖRSTA SCENEN.
Leif Stenman (herkulisk, blond
friluftsmänniska, rödbrun hy, djupa mörkgrå
ögon; klädd i grof jaktdräkt; geväret på
axeln, stora skissböcker i fickorna; dyker
upp från den närmre bergkanten i fonden,
spejar åt vänstra kulissen. Något senare
närmar sig från vänster
Pelle Vandrare också klädd som
jägare; bondskt, knipslugt ansikte; rask i
rörelser och tal, ständigt leende, kisande.
Han talar ut i kulissen. Utan att se
Stenman). Ja, det berget kallas för åskberget.
Det har gubben Thor slagit sönder och
samman, ta mig fasingen har han så.
Sinnet rann på honom ibland i forntiden.
Och det andra där midtemot är
Käring
chur han grinade illa.
fjället. Där brukade dom bränna häxor på
bål — men det var se’n folk hade blitt
kristna, så det var ta mig fasingen inte
Thor, som hade skulden. Och det tredje
berget är jätteberget. Det är en jätte,
som blef till sten, när klockorna började
ringa nere i bygden. En kan ännu se,
Hvafalles? Ja, ta
mig fasingen. Men det allra
märkvärdigaste har herrskaperna inte sett ännu.
Det allra märkvärdigaste är Svartsjön,
Svartsjön, säger jag, en sjö som ligger —
Leif (sittande på ett stenblock, sakta).
Pelle —
Pelle (som nyss, åt vänstra kulissen).
Hvafalles? Ja, ta mig fasingen, se han
blef allt någe till sint, när han —
Leif. Pelle — Pelle Vandrare —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
