- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
539

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





ANTIPODER.

ar ARTUR

Jajdagen stod klar öfver
studentstaden. På gångarna i den
S klassiska parken, fordom
inhägnad för de akademiska medborgarna
och deras exercisplats under de idylliska
tre veckor, som då ansågos tillräckliga
för deras utbildning till fosterlandets värn,
lustvandrade efter gammal tradition större
delen af deltagarna i gårdagens
studentbal. Några af de unga filosofernas
ögonlock voro blåa och tunga efter nattens
ovana ansträngningar och nachspielet på
Fiskarsalen. Men de unga
herrgårdsdamerna med sina samlade fonder af
sömn och landtluft syntes om möjligt
ännu rosigare om kinderna än i går, deras
ögon glänste ännu af vinet och stoltheten
öfver serenaden klockan fem i morse.
Flankerade af en eller två kavaljerer på
hvar sida, skredo de framåt öfver det
knastrande gruset i ett lojt tempo, som
hade kvar något af valsens vaggning.

Nedanför universitetets mur, som sken
bländande hvit i solen med en stämning
af bröstvärnet kring en antik terrass, hade
som vanligt 1 maj vattenkiosker öppnat
sina luckor, och alla de ljusgröna,
nymålade borden och stolarna på planen voro
upptagna af annandagstörstiga, hvilkas
ungdomliga öfvermod föraktade förvårens
kyla.



35.


MÖLLER.

Vid tre isiga lemon-squashs sutto jur.
stud. Berndt Stjernström och jur. stud.
Filip Stjernström med en engelsktalande
dam mellan sig. Konstellationen väckte
uppmärksamhet bland närsittande sällskap.
Det var inte en gång i månaden man fick
se de båda kusinerna tillsammans. Berndt
försäkrade visserligen ofta, med sitt
godlynta skratt, att han inte hade det minsta
mot Filip, men när den andre undvek
honom, kunde han ju inte hänga efter som
en igel. För resten kunde Filip ju inte
dricka punsch, han föredrog ju sina
kompendier i statsrätt.

Nu måste det också erkännas, att de
båda kusinernas exteriörer inte just gingo
i stil. Berndt stor, bredaxlad, lite för
rund i kinderna, med rödblonda
mustascher och grop i hakan, när han log.
Filip tunn, något krökt redan af läsning
— ett distingeradt ansikte med rak näsa
och liten, sträng haka, men förgrämda
nedåtgående fåror vid munnen. Berndts
röst var en djup, manlig bas, välkänd
från Sångklubbens friluftskonserter vid
statyn.: Hans skratt var en mullrande
åska, omotståndligt smittande genom sin
godmodighet. Filip saknade sångröst, och
hans dämpade skratt hade en gnäggande,
sarkastisk underton.

Behöfver jag tillägga, att Berndt var
lika omtyckt som Filip illa tåld. Och
inte bara bland kamrater. Just’nu
be

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0551.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free