Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTIPODER
synnerlig stelhet i lederna böjde han sig
ned och tog upp det från mattan. Det
var en avis från den bank, där farbrodern
var kamrer. Det gällde en växel, stor
::70,000 kronor, som blifvit protesterad.
Utställare var jur. kand. Berndt
Stjernström. På acceptantens plats läste Filip
sitt eget namn.
Han gick fram till fönstret och lät
det vikande dagsljuset falla på avisen,
som skakade i hans hand. Under några
sekunder vägrade hjärnan att göra tjänst.
Men med ens kände han, hur det blef
klart och lugnt inom honom. Med fasta
steg, som genljödo mot stengolfvet, gick
han snedt öfver hallen in till skrifbordet
i biblioteket. Han vred på det elektriska
ljuset, tog ett kort ur portföljen och skreft:
"Värderade Richard. Mitt namn är
en förfalskning. Som jurist kan jag inte
vara med om att undandraga en brottsling
hans välförtjänta straff, äfven om han
skulle bära vårt namn, som han redan
vanärat. Din tillgifne Filip.”
Innan han förseglade biljetten, läste
han omsorgsfullt genom den och tillsatte
ett uteglömdt komma. Medan han
betraktade de fyra raderna, kom det plötsligt
ett ömt och sällsamt uttryck öfver Filips
ansikte. Hela hans varelse
genombäfvades af en befriande känsla, det var som
om de långa årens grämelse och skam
lyfts från hans axlar till en annans.
Hämndens lycka hade beskärts honom till
slut !
De 80,000 kronor, som utgjort
nettobehållningen af årets bokslut och ännu
lågo tillgängliga på kontoret i reda pengar,
gåfvo triumfen en särskild krydda.
Ett ljud af fotsteg ute i hallen kom
honom med ens att spritta. Han stack
snabbt in kortet i plånboken och tände
kristallkronan i taket.
Öfverströmmad af det bländande ljuset
543
stod Elvyne framför honom i dörren. Han
kände det af andedräktens stockning,
redan innan han känt igen henne. Hon
hade nämligen förändrats — hvad hon
blifvit blek, hvad de spelande ögonen
blifvit sorgset brinnande och kinderna
härjade — eller var det kanske bara i
kväll?
Knäna sviktade under henne.
Filips härdade vilja blef med ens
herre öfver själsskakningen. Han sköt
artigt fram en fåtölj.
”Var god och sitt ner, fru —
Stjernström. Hvarmed kan jag stå till tjänst?”
Hon hade böjt hufvudet.
”"’O, det är så svårt att säga för mig,”
sade hon, och det var första gången han
hörde henne tala sitt eget språk, med
en liten brytning, som gjorde det rörande
hjälplöst. ”Berndt har gjort en stor orätt,
men han visste väl ingen annan utväg.”
Ett stönande banade sig väg ur
hennes strupe. Filip slog upp ett glas vatten,
som han räckte henne.
"Ni behöfver inte berätta.
om hela historien. ”
O, gör ni!”
Hon såg upp i hans ansikte, ängsligt
spanande — det var orörligt, oläsligt.
”Rädda oss!” Hon brast sönder i en
snyftning. ”Jag vill tacka er i hela mitt
lif. Jag vill göra allt ni kan önska, om
ni räddar oss!”
Hon sjönk ner på knä på mattan,
hennes ögon hängde brinnande vid hans
läppar och båda armarna sträcktes bedjande
mot honom.
Filip tog ett steg tillbaka och grep
med handen om kanten på en hylla. Det
hela blef plötsligt otroligt som en dröm.
Här knäböjde hon för honom, den
underbara, den enda — öppnade mot honom
den famn, som varit alla hans
lyckodrömmars ouppnåeliga mål.
Jag vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
