Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
"Med hvad rätt? Jo, det skall jag
säga er,” skrek Charlie, retad af den
andres formella ton. ”Ni har ingen
rättighet att förolämpa en hygglig
flicka, ni...”
”Seså, unge man, försök lägga band
på er.” Ju hetsigare den andre blef,
desto lugnare blef docenten. ”Det
förefaller mig som om ni gjorde damen i
fråga största tjänsten med att aflägsna
er.”
”Jag skall klämma in skallen på er,
ja, det skall jag, fördömda
öfverklassare, som tror att ni kan ta er hvilken
ton ni behagar. Kom ut och slåss, ni,
bloody fool, slåss om ni törs, i stället
för att stå här och kallgrina. .-.”
”Förlåt, vi idka inte slagsmål som
nöje, som ni tycks tro,”” sade docenten.
Men nu började han bli ond och vilden
ville krypa fram i honom.
”Ni har en dam i ert sällskap ...”
började häradshöfding West. Men
Charlie, som kände att hans position
var svag och att han inte kunde reda
upp det hela med ära, greps af ett
blindt ursinne öfver de andras
tillrätta. visande lugn.
”Ja, jag har det, och henne skall
jag också veta att försvara mot edra
herrefasoner! Ni är just :
gentlemän ni! Förolämpa hyggliga flickor
bara för ni inbillar er vara fina herrar
och spelar höga mot den som vill
försvara dem — men kom an bara, om
man inte är så fin i mun så har man
heder i bröstet.”
”Nej, nu kan det vara nog!”
Docenten lät monokeln falla. Han
var hvit i ansiktet, skulle han låta skälla
ut sig inför hela lokalen af en sådan
här sjömansspoling... ånej... Och
med hårdt sammanpressade läppar
kastade han cigarren och gjorde en gest
549
som för att kafla upp ärmen — det
skulle smaka skönt att få pröfva sina
muskler en gång igen ... Han var med
ens -en annan och nu först blefvo
fruntimren rädda. Som ett par hjorthingstar
stodo de där midt emot hvarandra och
flämtade, herre gud, hvad skulle det .
bli af!
Fröken Frida, som i första
häpenheten flytt bort till bardisken, gick fram
med den rådighet hon verkligen ägde;
lokalens anseende var ju också något,
som det hörde till hennes skyldighet
att tänka på, utom allt annat.
Stackars Charlie, detta hade hon ändå inte:
vetat.
Men hon behöfde inte gripa in.
Häradshöfding West lade sin hand på
Charlies arm och sade med sin
stramaste och bestämdaste ton, som med
ens slog kallt vatten öfver honom :
”Om min herre känner sig sårad
af vårt uppträdande, går det an att få
saken uppgjord, bara inte här. Jag
erkänner att den har ett visst fog för sig,
fast ingripandet kunde skett på ett
smakfullare sätt. Emellertid ser jag
mig föranlåten påpeka, att ert
uppträdande först och främst kommer att
skada den ni så ridderligt menat er
försvara och jag hemställer därför till
herrarna att göra upp saken på annan
plats. Under tiden skall jag ta mig
friheten eskortera er dam hem.
Farväl” — och till Balle i en hastig
hväsning : ”bär dig inte åt som ett fä!”
Och Magda? När häradshöfdingen
kom fram för att föra henne ut satt
hon nedstörtad från sitt koketteris
drottningtron, så grymt och
obarmhärtigt nedstörtad att hon ännu inte kunde
tänka redigt. Hon såg rakt fram, utan
att se skocken af matsalsgäster, som
lockats ut i vestibulen af oväsendet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
