Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
för ett par ”lösa” gäster. En del
utgifter och besvär voro gemensamma,
en del nöjen likaså och för resten
sökte man lämna hvarandra i fred vid
behof och ”familistären”” brukade i
allmänhet slå väl ut.
Om man inte träffades förr, möttes
damerna dock alltid vid badet, timmen
innan båten kom med herrarna. Dessa
togo sig så en hastig dopp medan
det dukades, och sedan var man
tillsammans om eftermiddagen.
I dag var det ångande varmt och
stilla, man satt på verandan och slöade,
barnen lekte utanför. Den
verksammaste var Jeanna Bloch, som energiskt
njöt fjorton dagars ledighet och bodde
hos Lebruns.
”Hör ni, vi går till andra sidan och
badar i dag!” föreslog hon plötsligt.
”Gå den långa vägen t”
”Nej, vi ror — docenten ror i sakta
mak och någon läser högt i båten.’”
”Hvad ska Oleballe göra medan vi
badar då?”
”Se på,” föreslog docenten
pliktskyldigast.
"Ja, ni är er då alltid lik,”” fnittrade
Jeanna Bloch förtjust.
”Nå, sådant har han väl vuxit
ifrån, ”” sade fru Ström med en kväfd
gäspning. ’Ja, så låt oss ge oss af då!
Beda, min snopp, du ansvarar för
barnen under tiden.”
”Ska inte fröken Beda bada
också?” frågade docenten med oskyldig
min.
”"Nej, hon kan inte,” svarade fru
Ström tankspridt. Beda, som
uppfångade ett spefullt glittrande ögonkast
af den enda herren på valplatsen, ville
sjunka genom jorden. Tant Lenah var
gemen, gemen!
”Seså, min söta unge!” Fru Ström
$9
551
kom till sig själf igen. ”Vi är väl
människor vet jag, snart får man väl inte
nysa! Du är en söt och oskyldig liten
flicka och jag är en fet och hänsynslös
gammal fru, har jag inte rätt,
docenten? Är hon inte rar? Gå efter mitt
badlakan och ta mina ringar med dig
upp, snoppen min!”
Och Beda var afväpnad, docenten
upprättade henne dessutom med en min
af allvarlig hyllning: ("”den sorgsna
bågen af hennes stränga mun stämde
hans kalla världsmannasjäl till
vördnad”). Gudskelof att de gick sin väg
allihop så kunde hon få skrifva till
Fabian i sin ljufliga lilla kammare —
som fru Lebrun hade bedt att få
inreda åt henne och där hon bodde
alldeles för sig själf — de skulle vara
borta minst två timmar. Docenten tog
med sig gårdagens tidningar att läsa
grundligt, medan han väntade på
damerna och lastade med handdukar,
dräkter och mössor satte sig sällskapet
i rörelse och snart var roddbåten
försvunnen bortom udden.
Nu skulle man ha ungarna i
säkerhet först och sedan begagna den
dyrbara tiden.
”Kurt och Gösta, ska vi leka på
vinden?” ropade Beda — det var
alltid lugnast att ha dem inomhus.
Men på planen satt Netta med solen
lysande i det röda håret. Hon hade
suttit där hela tiden och hennes fru
hade inte sett åt henne, när hon gick
förbi.
”Jag tar hand om barneny,’
hon mörkt.
”Men fru Ström bad mig ha ansvar
om dem,” sade Beda obeslutsamt.
”"Jag tänker jag kan sköta dem lika
bra som fröken, jag som var med när
Kurt föddes.’”
,
sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
