Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554 CECILIA
Beda rusade upp och ut, nedför
vindstrappan, det var hemskt tyst i
hela villan, endast från Lebruns kök
hördes litet slammer. Det var då väl
att inte de andra hunnit hem ännu —
det skulle bli ett lif! Beda flög med
fladdrande kjolar ned till bryggan —
å, gud vare tack och lof! Hon måste
stanna och flämta ut, Netta stod och
band ekan och barnen voro redan på
bryggan. Hon tittade på sin lilla
silfverklocka — de hade minsann varit
länge borta — nu hade Netta riktigt
fått äta den soppa hon kokat. Den
maran, det kunde göra henne godt.
Det hade varit en hård rodd med den
WENDEL
skrangliga ekan — och barnen hade
gråtit ...
Men det skadeglada deltagande
Beda hade på tungan, när
förskräckelsen väl var öfver, förstummades
inför Netta.
Askgrå i ansiktet, med hängande
testar och bleka läppar stapplade hon
förbi Beda, som famlade efter barnens
händer, medan hon såg efter henne.
Utan ett ord hade hon gått förbi, som
om hon intet sett eller hört, kutig, trött,
skamsen och ensam.
Tyst lutade sig Beda ned och kysste
barnens fuktiga röda munnar.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
