Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPÖKSEKRETAREN
”Doch, kommt die Morgensonne,
zerfliesst’s wie eitel Schaum.”
Då vi stodo i mitt skrifrum, helt
prydligt nystädadt och vädradt, och hörde det
lifliga bullret från Paris hjärta, föreföll
den gantla vackra möbeln enbart
eftersträfvansvärd. Jag öppnade klaffen och
drog ut öfverlådan.
Där var intet att se — litet damm
i vråarna endast.
Vi togo ut alla lådorna, vi knackade,
vred och vände, lyste med ljus, fingrade
på knappar och beslag, men förgäfves.
Något lönligt rum stod ej att upptäcka.
Herr Durand var naturligtvis expert
på området och han skakade på hufvudet:
”Inga dubbla bottnar. Allt är
massivt. Här och där är nog klangen tunnare,
men det beror på den påsatta faneren.”
”Marmorskifvan?” framkastade jag.
”Ack nej, aldrig. Den är för resten
lös — sitter blott med kilar. — Nej —"”
Här afbröt han sig.
”Hvad är det!” utbrast han.
Det klack ovillkorligt till i mig. Ty
vänstra miniatyrpelaren hade vridit sig ett
halft slag och en smal, svart öppning
visade sitt gap.
”Vänta,” sade han, "”försiktigt!”
Han lossade varsamt det lilla öfre
bronsornamentet och därmed föll
mahognykolonnen bort.
Vi sågo ett fack, knappt så bredt att
man kunde få in flata handen.
”Lys,” sade jag.
Lågan fladdrade in i ett tomt rum, på
hvars botten låg en handfull gult stoft.
Jag tog försiktigt ut det askliknande
pulvret och lade det på ett ark
skrifpapper.
Herr Durand stirrade genom
sköldpaddslorgnetten :
593
”Gud vet, hvad det varit,” sade han,
”tunt papper eller rosenblad.”
Jag luktade. — Det gaf ingen som
helst doft.
I detta ögonblick ryckte jungfrun upp
dörren :
”Ett telegram,” ropade hon.
Men i samma sekund flög stoftet från
spöksekretärens lönlåda vida omkring,
hvirflade upp och spriddes osynligt bort.
— Fönstret stod uppe för vädringen i
sängkammaren, och ett häftigt korsdrag
hade tagit resterna af en hemlighet till
himmelens vindar.
Vi sågo på hvarann.
”Jag skall genast låta hämta
sekretären,” sade herr Durand som om han
läst mina tankar. — ”Och,” tillade han.
”strax hafva den expedierad på nytt till
Rouen!”
Så blef det.
följande nätter.
,
Och jag sof lugnt alla
Ett par dagar innan jag skulle resa
fick jag ett bref från gamle Abel. Det
var skrifvet på ett helt ark och fullt
frankeradt.
”Tack, käre, gamle vän,” skref Abel,
”för allt det besvär, du haft för min skull’!
Min dotter som nu till mitt hjärtas stora
sorg skall draga ur faderstjället, där hon
varit hemmets sol, och gå ut mot lifvets
allvar, sänder dig sina varma välsignelser !
Den vackra sekretären som jag hade
hoppats att få ha i mitt snart så ensamma
hus (jag hade bestämt den till
arbetspulpet om kvällarna) har jag dock nu
beslutat gifva Rebecka som särskild bröl:
lopsgåfva. Jag tror hon önskar den. Och
själf får jag väl som gammal och ensam
nöjas med att som förr bruka det gamla
skrifbordet af valnöt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
